Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
Zigenaren låtsade törst gå med på denna
åsigt, men tycktes likväl vara villrådig om hvad
han skulle länka och lät de andra tala. Magistern
ansåg det för alldeles otroligt, att räfven skulle
midt på ljusa dagen ha vågat sig in, då den ju
hade natten för sig, i det alt påfoglarne sofvo i
det fria.
Sedan man hade pratat fram och tillbaka,
biet magistern ensam med zigenaren.
Saken vändes och vreds nu på alla möjliga
håll, och magistern stannade förståndigt vid den
mening, att endast en at sjelfva husfolket hade
kunnat föröfva tjufveriet. Och när man så gick
igenom personalen, måste misstanken helt
naturligt vända sig mot de två nästan alltid osynliga
snickarne. Men när samtalet började vända sig
åt det hållet, gjorde zigenaren plötsligt helt om.
Nej, det kunde inte vara tal om; snickarne
vore fullkomligt hederliga; men det fanns en
annan, som säkert var den skyldige, och det var
grindvaktaren, som bodde i stugan strax intill.
Magistern, som icke kunde tänka sig
möjligheten af att en främmande midt på ljusa dagen
skulle klifva öfver stenmuren och in på den öppna
gården för att stjäla, ville icke genom
motsägelse göra saken ännu mera invecklad; han lät
derför samtalet falla och gick upp på sitt rum,
obehagligt berörd af hela äfventyret, som han ej
kunde förklara.
På aftonen, när han kom ned i trädgården,
mötte han zigenaren, som gick och slog dank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
