Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
61
— Säg mig en sak, tänker Ni inte att utpeka
grindvaktaren såsom möjligen skyldig till stölden
af fogeln?»
Zigenaren svarade hastigt:
»Nej det vågar jag inte, för han står väl hos
myndigheterna.»
»Det borde Ni laga att Ni också gjorde,
svarade magistern, som ville ge den andre en liten
påminnelse. »Och jag förstår inte, hur Ni kan hata
den, som beskyddar er egendom och utan hvilken
Ni inte skulle kunna sofva lugnt en enda natt.»
Zigenaren utbröt i förbannelser mot
grindvaktaren, lät förstå, att denne vore den värsta
rackare man kunde tänka sig, och hetsade upp
sig till den grad, att det slutligen undslapp
honom, att han önskade se honom med afskuren
hals på en dikeskant. Derpå hejdade han sig
plötsligt och vände ånyo talet på förbrytelser och
förbrytare i allmänhet. Magistern, för hvilken
en ny, okänd synkrets öppnade sig, och som
hade undrat öfver att zigenaren, som misstänkte
grindvaktaren, icke stämde honom, beslöt nu
känna sig före, om det möjligtvis kunde finnas
något hemligt skäl till att zigenaren icke vågade
röra vid grannen. Han anslog derför åter sin
docerande ton, som om han fortsatte sitt
föredrag om rättegång och rättsskipning från rent
filosofisk synpunkt.
»Ett mycket vanligt förfaringssätt hos
durck-drifna förbrytare är att implicera i saken den
person, som kunde väntas blifva det farligaste vittnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
