Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
75
jag kunde höra, att han var afundsjuk. Jag
berömde Er, Jensen, som en rask karl och en
oegennyttig karl, som sjelf gick och arbetade på
åkern, fastän Ni var förvaltare, och det gör ingen
annan förvaltare i hela landet; och jag lät honom
veta, att baronessan inte gerna kunde hysa
någon godhet mot Er, när hon låter Er släpa så
der utan lön.»
Här lät zigenaren narra sig, ty han trodde
obetingadt på att magistern icke kunde ljuga,
enär han icke hade ljugit någon gång förut; och
i tacksamheten öfver att ha lyckats intala
magistern sina lögner, grep han hans hand och
tryckte den med oförställd rörelse, prisande sin
lyckliga stjerna, som låtit honom ändtligen träffa
på en hederlig menniska, hvilken talade godt
om honom. Och han gaf efter för sin rörelse,
öppnade sitt hjerta, berättade om de senare årens
missväxt, som hade ruinerat dem, om elaka
menniskor, som hade narrat dem på pengar de lånt
af dem, om sina bekymmer med att hvar vecka
skaffa mat åt menniskor och djur, om allt, som
kunde väcka medlidande med hans person och
hans ställning.
Magistern begagnade tillfället, medan mannen
var vek om hjertat och tycktes vara hågad att
lyssna till ett godt råd, till att föreställa honom
det tokiga i att icke odla jorden, som ändå kunde
ge bröd, och sökte öfvertyga honom om att det
vore en bättre ekonomi att hyra folk till att
sköta jorden och arbeta ute på egorna, än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
