Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
89
skulle väcka mer misstanke än om han talade.
När han derför kom ned och mötte baronessan,
helsade han fryntligt och frågade, om hon icke
hade hört väsen på vinden sista natten.
Nej, hon hade icke hört något.
o
»Ah, jag blef så rädd», sade magistern med
sin oskyldigaste uppsyn, »jag trodde det var
tjufvar».
»Nej, hur kan Ni tro något sådant! Hvilken
väg skulle de ha kommit in», frågade baronessan
med hycklad förskräckelse.
»De kunde ha klättrat in från
körsbärsträdet.»
o
»Ah nej, det kan jag aldrig tro. Det har
nog bara varit kattorna», svarade baronessan.
»För jag skall säga Er att jag lät vindsdörren
stå öppen i går afse. Det fins nämligen så
mycket råttor der uppe, och de äta allt som vi
ha förvaradt der.»
Magistern ville icke våga sig längre ut, men
låtsades tro på det der med katten, anförde skäl,
som kunde tala för, att det var så, och hade
nu blifvit fullt öfvertygad om att man ville dölja
det nattliga besöket.
Men, invände lians skarpa logik, derför att
man döljer något för främmande menniskor,
behöfver det icke vara en förbrytelse. Man döljer
sina affärsförhållanden och sin fattigdom, sina
familjehemligheter, sina sorger: hvarför skulle
det då just här vara fråga om en förbrytelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
