Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
91
»Ja då, och den kände genast igen
baronessan och kom bort till henne för att få bröd,
och så tog baronessan tag i den.»
»Men, min lilla vän, hur kunde Ni känna
igen den då?» frågade magistern, som ännu
trodde på historien.
»Jo, för den hade ju ingen stjert, och
baronessan kände förresten så väl igen sitt djur. —•
Men,» tillade hon, »magistern får inte berätta
det för Jensen.»
Baronessan ropade på henne, och samtalet
var slut.
Nu vaknade magistern till besinning och
frågade sig sjelf: pro primo, hur kunde fogeln vara
der, när bröstfjädrarna med vidhängande hud
blifvit funna ute i skogen? — pro secundo,
hvarför fick inte Jensen veta om saken?
*Var det hela en stor och illa ihopkommen
lögn? Eller trodde de verkligen, att fogeln var
der, och misstänkte systern sin bror för att ha
stulit den?
Dessa menniskors tankar gingo i sådana
ormbukter, att det var svårt att få fatt i dem. Och
då nu befrielsens timme nalkades, ville magistern
icke bry sin hjerna med att skaffa klarhet i en
sak, som icke angick honom. Men tanken
återkom, fordrande svar och försättande honom i
raseri öfver att hans intelligens skulle på detta vis
tvingas att syssla med obetydliga menniskors
obetydligheter. Det rörde honom inte, hvem som
stulit fogeln; det hade inte den ringaste betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
