Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
TSCHANDALA.
95
postbudet i hvart ögonblick kunde väntas, beslöt
han att gå honom till mötes. Vägen gick rakt
som ett streck mellan pilträden upp mot höjderna
vid Lund, och magistern kunde på en half mils
afstånd skönja en ryttare, som kom i riktning
mot Bögely, An såg man blott hans hufvud och
axlar, när han var nere i en sänka, än syntes
hela gestalten på den tunga hästen. Aftonsolen
föll rakt emot ryttaren, och magistern undrade
öfver att han icke kunde se hjelmen blänka. Men
efter en stunds förlopp såg han, att ryttaren bar
hatt och alltså ej kunde vara postbudet. I dåligt
lynne öfver missräkningen efter en lång stunds
spänd väntan vände han åter sina steg hemåt och
hörde med likgiltighet hästtrafven närma sig och
kort derefter hur någon ropade an honom
bakifrån.
»Hej, gamle vän!» ljöd en kraftig stämma,
samtidigt med att hästen gat magister Törner en
vänskaplig puff med nosen.
»Nej, är det du, ädle Bureus!» utbrast
magistern och grep vännens hand, öfverväldigad af
glädje öfver att se en själsfrände; och lik en
skeppsbruten, som träffar landsmän, eller en
bortsprungen hund, som återfinner sin herre,
öfverhopade han sin gäst med uttryck af sin
hänryckning, i det att han bröt ut i en ström af ord utan
sammanhang och hardt när qväfdes af snyftningar.
»Och nu medför du godt budskap från
Con-sistorium academicum?» frågade han till slut, när
han kommit en smula till besinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
