Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
AUGUST STRINDBERG.
Två dagar efteråt, då baronessan och
förvaltaren och allt husfolket hade åkt bort till ett
folknöje, klappade det på magisterns tornkammardörr.
Han ropade »stig in», och in trädde en
mycket gammal man med skägglöst ansigte,
hvitt som gips, med en massa rynkor och veck
i alla möjliga och omöjliga riktningar. Läpparne
voro infallna till följd af alt framtänderna
felades, och gubben tycktes tugga eller suga på
sina egna läppar, hvilket gaf honom ett
ohyggligt dödskalleutseende. Han var snuskigt klädd,
men med guldnipper vid urkedjan och
silfver-knappar i rocken.
Sedan han uttryckt en låtsad förvåning öfver
att se en främling, frågade den gamle mannen
efter förvaltaren.
Magistern svarade, att denne nyss hade
åkt ut.
»Det var märkvärdigt, för han visste ändå
att jag skulle komma», mumlade mannen.
Derefter uttalade han sitt beklagande öfver
sin otur och öfver att han nu icke kunde fà se
på egendomen.
Magistern, som strax misstänkte, att detta
var en ny komedi, erbjöd sig att visa honom
omkring på egendomen, hvilket gjorde mannen
mycket glad. De följdes åt ned. Magistern fast
besluten att icke säga det ringaste förklenligt
om zigenaren, eftersom det tycktes vara
meningen att hans sinnelag gentemot denne skulle
sättas på prof af dödskallemannen. Men der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
