Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
AUGUST1 STRINDBERG.
Utom sig af harm reser han sig upp i
vagnen, fattar tömmarna och vänder hästarna, så
att de komma ut på landsvägen.
Det blef tyst ett ögonblick, en hotfull
tystnad, så att magistern måste göra baronessan en
ursäkt, i det han föregaf som skäl till sitt
beteende att han lofvat sin hustru att icke föra in
barnen i stora folksamlingar, något som
baronessan med otrolig smidighet ögonblickligen låtsades
fullkomligt förstå och gilla, ja hon utgöt sig till
och med i beröm öfver magisterns förtänksamhet.
Och så åkte de hem.
Att alltsammans var ett öfverlagdt
skälmstycke föll icke ett ögonblick magistern in; så
otäckt och afskyvärdt hade hela uppträdet
förefallit honom, att han med våld hade undertryckt
alla reflektioner deröfver, hade gjort sig blind och
döf och förhärdad mot alla obehagliga intryck.
På aftonen, när magisterns barn vid sjutiden
hade gått till sängs, drog han sig tillbaka till
sin kammare för att få vara ensam och slippa
se någon af husets invånare Augustiqvällen var
varm, men mörk, och han tände sitt ljus och
slog sig ned vid bordet öfver en bok, sedan han
tagit rocken af sig.
Medan han så sitter lutad öfver sin växtbok
och vänder bladen deri, märker han icke, huru
tankarne löpa från blad till blad, sökande något,
som kan fasthålla dem, men utan att finna det;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
