Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
125
den hört något röra sig och smyga sig bort,
hvaraf han slöt, att uian hade spionerat; och så
vämjelsen, den förfärliga förnimmelsen af smuts,
hvilken hans sinnen kunde fatta först när ruset
hade gått öfver, en förnimmelse så stark, att
han tyckte allting var nedsmutsadt, hans rum,
hans kropp, hans själ. Något så gränslöst
motbjudande hade han aldrig trott vara möjligt, och
hans lustar utslocknade vid blotta tanken på hvad
han hade utstått.
Men det var gjordt nu och kunde icke ändras.
Han hade famnat ett djur, och efter omfamningen
hade djuret kysst honom som en katt, och han
hade vändt sig bort, som om han var rädd för
att inandas en oren andedrägt.
Nästa morgon mötte han Magelone i trappan.
Hon såg likgiltigt på honom och han på henne,
som om ingenting händt.
Han var glad öfver att historien icke hade
efterlemnat något intryck, inga oroande minnen,
ingen längtan efter sakens förnyande, ingen
ånger, inga förebråelser.
Men på eftermiddagen kom Magelone igen
och klappade på magisterns dörr, som var låst.
Han öppnade den och bad henne för guds
skull gå; ty Jensen kunde få veta något om
saken, och då var hon förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
