Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
AUGUST1 STRINDBERG.
hemligbeter, lyssna vid dörrar, afloeka hans
anhöriga förtroliga bekännelser och efteråt betjena
sig af dessa. Men allt detta ansåg magistern
sig icke i stånd till. Det bar emot för honom
att begå en låg handling, att känna sin
sjelfkänsla kränkt, sin aktning för sin egen person
nedbruten. Denna strid kunde han alltså icke
föra utan att gå under; fly kunde han ej, och
uppgifva striden vågade han ej, ty då skulle han
genast bli öfvervunnen.
Han kände sig som hellenen kämpande mot
barbaren, i hvilken kamp barbaren måste segra,
derför att han var den råaste; han kände sig som
Archimedes, hvilken föll för en soldats hand,
ehuru han lätteligen med tillhjelp af sina
beräkningar skulle ha kunnat konstruera en maskin
att spränga tusen soldater i luften med.
Genom att företaga en hopsummering af
zigenarens anlag och genom att registrera hans
själs inventarium hade magistern utletat två
punkter, som lågo blottade, och på hvilka under
ett angrepp själ kunde kämpa direkt mot själ,
förstånd mot förstånd, så att det fanns hopp om
seger för det förstånd, som var det starkare.
Zigenaren hyste först och främst halfvildens
fruktan för det okända, och mot denna fruktan
hade han sökt beskydd i tron på tillvaron af
okända makter. Om man nu, tänkte magistern,
beröfvade honom detta värn, skulle hans fruktan
väckas till lif, tron på lyckan fråntagas honom,
och han skulle falla ihop tillintetgjord. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
