Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
167
»Ar det inte nog, att fadern bär sig åt som
ett svin? Ar det nödvändigt, att barnen också
skola göra det?» sade han.
Denna gång sköt han likväl bom; ty
zigenaren kände sig genom magisterns
sjelfbekän-nelse klassificerad som kreatur, och det påminde
honom för mycket om hans verkliga värde.
»Kom ner hit, små barn!» ropade han upp
till balkongen, etter att ha vändt ryggen åt
magistern.
Jungfrun, som hela tiden hade suttit tyst,
ögonskenligen förödmjukad och tryckt af de
senaste dagarnas händelser, upplät nu sin mun,
och med ett utbrott af smärta och uppriktig
ängslan fattade hon tag i zigenarens tröjärm och
sade:
»Nej, Jensen, låt barnen vara! Barn äro
heliga väsen liksom djuren!»
Oaktadt den mindre riktiga jämförelsen
uppfattade magistern strax det äkta i detta utbrott
af moderskänsla hos den gamla jungfrun, och
han tackade henne med en blick, som hon dock
icke emottog, ty hon tillskref magistern skulden
till sin detronisering och dermed följande
misshandling. Zigenaren, som genom det oväntade
hindret hade fått en afledare för sitt
grymhetsbegär, vände sig nu fnysande mot jungfrun och
skulle just ge henne en sittopp, då en oväntad
syn tedde sig på landsvägen och tog all hans
uppmärksamhet fången.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
