Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
AUGUST1 STRINDBERG.
på den andre; han måste i ett bestämdt
ögonblick draga ett streck öfver århundradens
samlade uppfostran och sina egna inlärda begrepp
om heder och samvete; han måste offra sin själs
frid, uppgifva en del at sin sjelfaktning, utan
hvilken lifvet skulle bli olidligt för honom. Och
dertill måste han gå och bära på en hemlighet:
tanken på att ha mördat skulle kanske förfölja
honom, liksom rädslan för det tillkommande
förföljde den andre. Var det en svaghet hos
honom, som stod i begrepp att dräpa — denna
ängslan för att slå till, en svaghet i hans själs
konstitution, liksom dödsfruktan var en brist hos
den andre? Och egde dessa brister samma
ursprung? Nej, det ville han icke erkänna; ty när
han jämförde sig sjelf med zigenaren, kunde han
icke annat än medgifva, att hans själs
grundelement voro ändamålsenligare för det
samhällstillstånd, hvari han lefde, än parians. Ty denne,
vare sig han nu var kommen från Egypten eller
från yttersta Östern eller endast var en
bottensats af södra Europas halfvilda folk, hade
bibehållit alla de grundinstinkter, som äro fientliga
mot hvarje samfundsordning, och derför att han
och hans likar icke kunde arbeta, icke slå sig i
ro och grundlägga stat och familj, af denna
orsak vandrade de evigt omkring och ströko landen
rundt på rof och tjufnad; derför blefvo de enligt
folkrätten på förhand behandlade som öfverbevista
tjufvar och stodo under särskilda lagar med ena
foten utanför lagen. Och af detta oregelbundna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
