Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA*
467
lefnadssätt, utan tanke på morgondagen och utan
att grunda egendom eller nation, närdes
zigenarens fruktan för det kommande. Det fanns
ingenting säkert kommande för dem, som lefde
blott för dagen, och derilrån härrörde hans
osäkerhet, hans fruktan för menniskorna, af hvilka
han icke kunde vänta sig något, då han ej hade
något att gifva dem till återskänk, och hans
rädsla för döden, som han icke hade lärt
någonting om, icke ville veta någonting om och icke
vågade höra någonting om.
Hvar hade nu magisterns ängslan för att
krossa en fiende sina rötter? Jo, i känslan af
ett menniskolifs värde, i lärosatsen om förlåtelse
mot fiender, besegrade eller ej, gamla dumma
läror, som den ondskefulle alltid hade betjenat
sig af för att dräpa den förlåtande segraren, i
historier om barmhertighetens välsignelser —
med utlemnande af berättelsen om den stelfrusna
ormens uppförande mot den barm, som värmt
honom — i alla vackra lärdomar om personligt
värde, sjelfaktning och om hämden, som
tillkommer Gud allena. Han hade nu visserligen
kastat en del af dessa gamla läror öfver bord,
men i denna stund, då han skulle bringa till
utöfning sina nyförvärvade begrepp om det
relativa i menniskovärdet, hejdade hans hand sig
på halfva vägen mot fiendens hjerta, likasom
hans forskande ande efter alla tviflets irrgångar
hade stannat framför denna dogmen: folket är
heligt och herskarne oheliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
