Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
AUGUST1 STRINDBERG.
Han måste alltså förgås, derför att han var
den civiliserade, den till högre samhällslif
utväxta menniskan, som måste se sig drabbad af
samma öde, som drabbat forntidens civiliserade
folk, hvilka hade fallit för barbaren, derför att
de ej kunde mörda som barbarerna, icke stjäla
som barbaren, icke bedraga som barbaren. Detta
var alltså frukterna af upplysning, af sedlighet,
af rättsmedvetande, att den upplyste, sedlige och
kunskapsrike med nödvändighet skulle falla i
sjelfförsvarets stund, derför att han icke egde
den erforderliga råheten!
Detta filosoferande hade fört magister
Andreas långt bort från tanken på det som
förestod, och han måste nu på nytt upprepa för sig
sjelf allt det hån, alla de råheter, all den
skändlighet han varit utsatt för, och i det han
samlade allt i en enda punkt, der hans äldsta och
starkaste instinkter stodo inristade, fick han en
omätlig kraft genom att om och om igen säga
för sig sjelf: det är en tyrann, som gör sina
medmenniskor till slafvar! Dräp honom!
Medelst detta enda ord tyrann, som han
genom ett djupare filosoferande ej riktigt kunde
deducera, ty han insåg nogsamt att begreppen
tyrann och herskare, tyrann och makthafvande,
tyrann och öfverlägsen kraft mycket väl kunde
sammanfalla — huru som helst, medelst detta
enda ord kunde han frammana naturens väldiga
hat mot förtryck, framlocka urgamla
slafinstink-ter, väcka till lif hos sig vildens passioner, ikläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
