Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
177
sänkt sig, när mörkret låg tätt och vinden
hemlighetsfullt susade, tog han i med att berätta
spökhistorier. Berättade om hvita fruar, om
gengångare, om vålnader, tills zigenaren satt
alldeles uppskakad och väntade på det ögonblick,
då han kunde få lof att berätta om de syner han
haft.
Han fick lof till att tala, och magistern
upphetsade hans inbillningskraft genom att följa
honom med den mest spända uppmärksamhet, i det
han fixerade sitt offer, erbjöd honom den mest
mottagliga resonansbotten, lockade med
uppmuntrande ord till att fortsätta och narrade
honom ut på det uppdiktades farliga område genom
att låtsas tro på alltsammans, öfverdref sin
lättrogenhet och hycklade det största deltagande.
Zigenaren gaf nu luft åt %ela sin öfverfyllda
fantasi och hetsade upp sig till den grad, att
han gång efter annan tittade in mellan buskarna,
rädd för att få se något, och för att känna sig
lugnare igen sneglade han åt magisterns värja.
Magister Andreas svarade med att berätta de
rysansvärdaste historier han kunde minnas, och
när zigenaren till slut befann sig i det högsta
stadium af extas, reste magistern sig, bad om
ursäkt för att han bröt laget och sade god natt.
»Jag tror rent af att jag blir mörkrädd»,
försökte zigenaren att skämta.
»Ja, jag tör min del skulle helst sofva ute
i natt», svarade magistern, utan att egentligen
veta hvad han menade dermed.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
