Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
AUGUST1 STRINDBERG.
»Ute?»
»Ja, ty der spökar det åtminstone inte, om
man tänder upp eld.»
Hvarför han sade detta om eld, kunde han
efteråt icke förklara för sig sjelf, men det måtte
ha föresväfvat honom en eller annan reminiscens
om negrer, som sofva vid tända bål för att
skrämma bort vilda djur.
När han hade lockat bort zigenaren Irån
lusthuset, kallade han på pigan, bad henne tända
ljus i tornrummet, men gick sjelf oförmärkt
tillbaka till lusthuset och tog fram sin trollykta ur
en korg.
Derpå tände han en pipa tobak, utan att
egentligen veta hvad som nu skulle inträfla eller
huru han skulle operera. Sjelf var han dödligt
trött, och nästa dags utbetalning stod för honom
som slutet på hans lif, på alla hans
förhoppningar.
Under tiden dukade pigan, som hade
kommit tillbaka, af bordet, bar upp tallrikar och
fat, och när hon hade slutat, frågade hon, om
magistern sjelf tänkte släcka lyktorna.
Derigenom kom han att tänka på att han
satt i ljus, under det han behöfde mörker.
Han svarade derför ja, och när pigan hade
gått, släckte han.
Den sakta blåsten svepte öfver tälten,
släpande med sig en tät, fuktig dimma, som
stannade öfver skogen, förtätades genom motståndet
— och — magistern sprang plötsligt upp, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
