Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den som vore en svan ändå.
— En svan? — svarade den stränga ogifta
fastern. — Sådana infall! Och få fem ungar hvar
April månad!
— Hur är det med min Blanche i qväll ? —
sade den välvilliga fastern, som var enka och
hade ett dödt barn.
— Åh, det är ingenting — svarade Blanche
och rodnade.
Det blef tyst igen.
Nu passerade en trupp alpister, engelska
gossar och flickor med alpstafvar och renslar.
De gingo arm i arm och sågo glada och
lyckliga ut. Hvad de flickorna sågo manliga ut,
tänkte Blanche, då hon såg deras damasker, korta
kjolar och skotska yllemössor. Och de skulle
sofva i chalet om natten och i soluppgången gå
upp på alpen; och äta ost och bröd och dricka
hvitt vin. Utan föräldrar, tanter eller lärarinnor.
Hon kände sig som en fånge, bevakad af två
vakterskor som aldrig kunde somna. Om hon
bedt få bada, hade de följt henne med två
termometrar; hade hon bedt få ro på sjön, hade de
tagit tre karlar och två psalmböcker med sig;
hade hon bedt få gå ut med kamrater, hade de
följt med. Tänkte hon en gång en ostyrig tanke,
så läste de båda fastrarna den genast och
ertappade henne; erfor hon känslor af upprorisk art
blef hon genast genomskådad. Hon hatade dem.
Hon ville springa från dem, kasta sig i sjön,
men så kände hennes väl dresserade hjerta ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
