Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’5
lade fönstren med kungar och helgon mista sin
färg; pelarnes stammar rycka närmare hvarandra
som en poppelallé, bänkarna och bönpallarna
skocka sig som en menniskomassa; så höres ett
dån som öm man körde kanonvagnar på
koppartaket, en violett blixt slår midt igenom
hvalfven och lyser upp altartaflan i Sankt Franciscus
kapell; och der blir så klart, att man kan läsadc
textade orden: korsfäst köttet! Men orgeln som
öfverröstas af åskan börjar sin tvekamp; den
osynliga orgelnisten kopplar registren; det blir
en paus, under hvilken flöjtstämman ensam håller
ut en ton, en ton som fylles af andra i högre
och lägre oktaver, den förstärkes af terzer, den
brytes mot septimor, skäres mot qvinter; nya
stämmor taga upp, oboen och fagotten, vox
humana och basunerna; pedalerna fylla i med
basarna och nu storma fram ton massor som
titan-körer, som utmaningar mot afundsjuka magter,
sönderslitande som osaliga menniskors jemmer;
men åskan ökas och knallarne fördubblas af ekot i
Fribourgalperna och Sarines djupa floddal; orgeln
härmar hans röst och flåsar och brusar, skriker
och brakar, men så kommer en blixt åtföljd af
en knall, som om all verldens stångjern släppts
från himlen ner på den hängande bron, fönstren
skallra och dörrarna smälla. Då tystnar orgeln
af; han kan icke trotsa, men han kan gäcka;
och flöjten beledsagar menskostämmans lekande
obligataria, som småningom öfvergår från roman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
