Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY BYGGS AD.
95
klart för henne. Hon egde sina tankar och sitt
samvete. Hon hade genomskådat sitt yrkes
relativa värde, som en nödfallsåtgärd, hvilken
skulle bortfalla när orsakerna till sjukdomarna
häfts. Detta hade strukit ut ärelystnaden ur
hennes själ, och lifvet sjelft, att lefva var ju i
sig också något, kanske det enda, men hon
lefde bara ett halft lif. Hon lefde den hälften
som de andra egde rätt att få af henne, men
den hälften som tillhörde henne sjelf och som
var henne en pligt att också lefva, den fattades.
Solen sänkte sig och eldade en ofantlig röd
brasa bakom trädens kronor; koltrastarne sjöngo
och löfsångarne näbbades för sista gången innan
natten. Ljudet af glada sånger hördes från
parken, och lösryckta ackorder från
musik-föreningens repetition strömmade ut från fönstren
i festsalen. Det var ouvertyren till Vilhelm Tell.
Violoncellernas introduktion, som spelades af en
tenorbasun, hördes oredigt och vaggade sakta
fram genom den varma ångande luften. Blanche
lyssnade ej åt musiken, men hon kände svaga
svallningar i blodet som började strömma åt
bröstet och sätta sinnet i en underbar oro, som
ännu kämpade mot tankarnes gång på deras
inslagna väg. Men så trängde flöjtens klara stämma
igenom med alphornslåtarne, och med ens släppte
kuggarne i tankarnes hjul och hon lyssnade. Kära,
kända gamla toner från Oberland, ja visst, från
Alperna, de hvita fjellen som syntes från Lau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
