Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återfall. 105
–.v-
Pepinet förbi Posten. Paul såg icke nedslagen
eller förvånad ut. Han hade för länge sedan
upphört att förvånas öfver en så naturlig sak
som att konkurrenter med alla medel söka hindra
hvarandras fortkomst. När ban kom ner påRue
Centrale, der han hade sin plats anvisad några
steg bortom Bendas boklåda, aftäckte han kärran,
pinnade upp skalmarne, drog på blusen, som
ofvanpå de bruna manchesterbyxorna gaf honom
utseende af en schweizerarbetare, och stälde sig
att vänta köpare.
När han nu stod der ensam i folkhopen, ty
midsommardagen är icke helgdag vid Leman,
ensam bland afundsamma konkurrenter, hvilka
icke kunde täfla med honom i hans specialité,
rosor, ensam på en trottoarkant nere på en
sten-lagd smal gata, hvars rännsten sqvalade fram
under hans kärra; när han såg dessa
arbets-klädda, bullrande, svettiga och dammiga
menniskor tränga sig fram med sina bördor och
verktyg som på en hvardag, då blef han
beklämd, och hans tankar gingo långt, långt bort
till det stora släta, fula landet omkring Moskwa.
Han trodde icke längre på kyrkklockor och
sådant, men han saknade dem nu! Den sötaktiga
lukten af hans granna rosor som blandade sig
på ett äckligt sätt med lukten af grannarnes
purjo och selleri, gjorde honom mjeltsjuk, och
han kände en stark brännande längtan bort till
de hvita björkarne och de enkla vilda rosorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
