Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
.4 TERFALL.
klädda i rober utan lif af lärft och med
halmhattar, dock alltsammans af vanligt snitt, så
att de ej gingo som affischer. I dörren syntes
hustrun. En liten cendré med de svarta
ögonen infattade i stora fält, ansigtsdragen
behagligt afrundade och hyn med en dragning
åt oliv. Håret låg som en mjuk ranka af
jungfruvin och kastade klängen rundtomkring, om
öronen, nedåt nacken, utför pannan. Hon såg
lugn ut och förhoppningsfull, men ett flor af
dysterhet var draget öfver de förr så lekande
dragen. Det låg sorg öfver ett förflutet,
brytning med kära, men hinderliga minnen,
utkämpade strider mot uppfostran, pietet, fördomar.
— God dag, far lille 1 — helsade hon.
— God dag, älskade hustru och barn, —
svarade han, och kysste modren och barnen.
— Gå efter en stol åt far! — sade
modren åt äldsta flickan som kunde vara fem år.
— Nej, Annischka, — sade Paul, — Vera
skall ej bli slafvinna.
— Jag vill inte, — hade Vera redan svarat.
— Skall man säga så, — upptog modren.
— Ja, — sade Paul, — så skall man svara.
— Den som icke lär sig vilja och tala ut sin vilja
när han är ung, den blir en viljelös eller en
lju-gare när han blir stor! Annischka! Hvarför
skola vi uppfostra våra barn till våra slafvar?
Om åtta år skall Vera ut i lifvet. Då ha vi
ingen slaf mera i henne, och icke är väl vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
