Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
— Jag nekar ej att, sen jag satte spaden i
vår gamla svarta jord, sådde frön, planterade
trän och såg den fula marken välsignas, hur
jag kände mig som bunden vid denna jord.
Det var dumt att binda sig. Minnena har jag
ryckt upp med pål rötterna, de ömmaste band
har jag klippt af, min person har jag kastat
för svinen, men jag känner mig ofri. När mina
tankar gå hemåt, gå de ej till
barndomshemmet der jag lärde slaftjenst, ej till fars och
mors grafvar, ej till våra grymma minnen af en
falsk forden storhet; de gå till torfvan, der
min föda vexte, till de hvita björkarne, der jag
tänkte friska, nya tankar, till de svarta granarne
som söfde min smärta, men mest och numera
nästan alltid till den lilla jordfläck jag odlat.
Ser du så materialistisk, så egoistisk jag är!
Mins du om hösten när regnen föllo och jag
planterade syrenhäcken; huru vi vadade i leran
med de våta buskarne, som jag hemtat från
jern vägsstationen. Mins du hur jag gräfde
smultronlandet och måste sätta ner de
half-vissnade plantorna långt in på natten vid ljus
och lykta. Mins du när äppelträden kommo,
och jag fick bära vatten en half verst emedan
jorden var så torr. Och bönderna sutto eller
hängde på stängslet och flinade och undrade
hvad det skulle vara godt för.
— Och så, — fortfor Anna, — så foro vi till
stån på hösten. Och du satt och såg på din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
