Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
mansmältande utan horizont som hafvet. Men
dröjde ögat en stund vid att betrakta
solröken, skimrade det blå Jura fram som ett
långt, lätt sommarmoln.
— Är det icke som man föreställer sig
det skall vara uppe i himmelen ? — sade Anna.
— Det är ett skönt land! — svarade Paul.
— Men det är dock icke vårt!
— Ser du så djupt egendomslustan sitter
i oss, Paul Petrowitsch, — sade Anna. — Det
är icke vårt! Men jorden är dock allas!
— Den skulle vara! Den har varit, och
kan åter bli!
Han rodde fram öfver det lugna vattnet
som likt blåvatten dröp från årorna. Man var
icke glad, och under tystnad anlände man till
en udde i närheten af Lutry, der ett litet
au-berge vinkade med vinbersåer och kantonens
flaggor i grönt och hvitt.
— Om vi skulle gå i land och svalka oss
i trädens skugga? — sade Paul.
Anna hade ingenting emot det. De lade
i land och gingo upp.
På gården vid ett stort bord satt
värdinnan och plisserade en brokig sidenklädning.
Det var en fyrtioårig fet qvinna hvars pussiga
ansigte tydde på vällefnad och lättja. Vid
hennes sida stod en flicka på tio år och
kastade ring på en krok. Värdinnan hade ett
glas portvin framför sig och gjorde icke min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
