Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
jubel firade bröllop utan fruktan, utan tanke
på födelsens smärta, dödens smärta.
Han sprang uppför backen åt Lausanne
till, sprang så att hjertat flög i honom och
blodet pulsade i hjernan. Han kom upp till
den lilla kyrkogården med den svarta cypressen,
då med ett hans ben stannade och det började
rycka i hela hans kropp, rycka såsom hans
ansigte stundom plägade. Han stod alldeles
orörlig och fattade i kyrkogårdsstaketet. Der sjönk
han ned och kom icke ur stället, ty hans knän
hade böjt sig och kroppen dragit sig i hop såsom
under inverkan af ett galvaniskt batteri. Han
såg kyrkogården med de igenväxta grafvarne
genom staketspjelorna och skulle ha fallit i
sanslöshet, om han icke hade bränt händerna
i en nässelhög. Då vaknade han till besinning,
tänkte på sin hustru och skrek på hjelp. I
fönstret på den katolska kapellbyggningen midt
emot kyrkogården syntes nu ett fett, blåsvart
ansigte i en hvit nattmössa. Det var presten
som nyss vaknat och hört ropet. När han såg
Pauls förvridna ansigte och sammanfallna kropp,
trodde han det var en drucken, som sökt sig
hem från ett nattligt gille, och han stängde
genast fönstret med det enda ordet:
fyllhund !
Men Paul ropade alltjemt på hjelp. Han
lyftade sin näfve mot himlen, han ref sitt hår,
han förbannade dem som i fängelset brutit hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
