Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
.4 TERFALL.
zetter och Tulpaner och gjorde en qvast
j idel ljusa färger, inga blodröda, inga
brandgula, bara hvita och skära som lugnade ögat.
Om en half timme kom frun ut på
balkongen och vinkade honom. Han var inom en
minut uppe och hade sin son i sina armar. Sin
son! Det var en underlig glädje han icke
kände förr, och han kunde icke fatta hvarför
detta egentligen gjorde honom mera glädje än
hans första dotter. Var det sin afbild han
omfamnade? Var det ett nytt jag, i hvilket
han hoppades se alla sina drömmar om en ny
man förverkligade, ett skott på den gamla
stammen, som skulle vexa nytt, friskt, som icke
skulle lära sig alla dessa dårskaper han fatt
lära och söm nu likt ogräs ej kunde utrotas
på en gång, en representant af det kommande
slägtet som kanske var födt med nya tankar,
en ny hjerna, ett nytt hjerta! Kanske! Och så
lade han sonen vid modrens barm, der han
skulle sofva och vexa medan föräldrarne
arbetade på att skaffa nya värdiga föräldrar åt den
nya tidens man.
Ett par dagar senare satt Paul Petrowitsch
inne vid Annas bädd. De hade stannat i
samtalet och det hade blifvit alldeles tyst så att
man endast hörde de svaga andhemtningarne
från den nyföddes vagga. Men de hörde
genom tystnaden hvad de tänkte hvar och en på
sitt håll. Paul hörde att Anna tänkte: nu ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
