Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’34
ÅTERFALL.
ett sådant der hopspikadt spalier, ett stöd, efter
hvilket de unga rankorna skulle kunna klänga
upp i solen.
Nu hade han, död som han var, velat gå ut
på egen hand och agera ungskog, men det dugde
han icke till. Men han var dock nödvändig.
Fäl-des han, så föll hela den herrliga vingården i
hop och skulle ruttna på marken. Och höllo icke
de svaga rankorna uppe honom också? Han
kände det nu, att han icke kunde stå för sig sjelf!
Han gick upp på sin kammare för att
skrifva ett bref till Anna, men han kunde icke
skrifva. Han började tala om att äktenskapet
var en orimlighet, att han aldrig kunde vara
säker på att icke hon skulle fa flera återfall.
Men så hörde han en liten mjuk röst, som
svarade i hans öra: »Paul Petrowitsch, var
rättvis. Har du icke också lidit af ett återfall,
ett återfall till den vildaste romantik, då du,
som kände lagen om återfall, som förutsett det,
som visste, att vi öfvergångsmenniskor äro
skröpliga ting, ändå fordrade det orimliga af
lifvet ? Äktenskapet, såsom fullkomligt, kommer
aldrig att finnas, icke ens hos de unga
menniskorna, ty lifvet ger intet fullkomligt. Har du
det icke bättre än de flesta? Alltså, kan du
icke vara nöjd? Låtom oss dragas med
hvarandra, ty vårt välbefinnande i ändlös sympati
är icke äktenskapets mening, ty äktenskapet
är gjordt för det kommande slägtet.» Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
