Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL. I«7
när Paul ’ hört svaret till slut svarade han:
»Sant, men om äktenskapet är gjordt för det
kommande slägtet, måste vi tillsammans arbeta
för det kommande slägtet och icke emot det.»
Men rösten svarade: »Kom då till oss och
arbeta, och gå icke ensam ut i verlden och tala
för vinden. Ty du kan lika litet göra något
ensam, som jag kan det. Ty vi älska hvarann,
Paul. Kärleken är ett mysterium som du
aldrig kan utröna, som vi aldrig kunna utröna.
Den är icke sympati, emedan vi ha snarare
antipati, Paul, och ändå, Paul, älska vi hvarandra.
Du känner hur det drar dig tillbaka, hur du
lemnat en del af dig på andra sidan sjön. Den
är icke lika meningar, ty meningar kunna
ändras, och det är en lös grund; den är hvad den
är, kärleken; två egoismer uppgångna i en,
men vi voro något för egoistiska för att vilja
uppgifva egoismen, hvilken vi smycka med det
gamla namnet personlighet, individualitet. Jag
har haft ett återfall, du ett, som var lika svårt,
då du miste sansen och begärde för mycket af
lifvet. Begär litet mindre, och det blir bättre!»
Men nu steg Paul upp. Verkligheten med
alla dess detaljer trängde inpå honom.
Trädgården stod der utan vård, ogräset skulle ränna
upp, rosornas stammar skjuta vilda skott, bien
svärma och flyga sin väg! Och så barnen: Vera,
hans äldsta bekantskap. Hon som kom under
den svåraste tiden, då det knappt fans mat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
