Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 ÖFVER MOLNEN.
drogo också i grönt, men uppe på Dent de
Jamans hvassa kam och på Rochers de Nayes’,
som liknade den strandade arken, lågo ännu
friska snödrifvor, alldeles invid den svartblå
granskogen, och der drogo silfverhvita vårmoln fram,
ibland döljande grantopparne i sina slöjor, ibland
jagande sönderrifna framåt, lemnande flikar efter
sig på de hvassa grenarne, under det de
kastade svarta skuggor på betesmarkerna.
Den sjuke lyfte sitt hufvud långsamt och
sade under det han pekade uppåt molnen:
Det är dit upp vi åka?
— Ja, min vän, — svarade hustrun
suckande, -— dit upp.
— Som Elias, — sade mannen, — i en
brinnande vagn, ty här är hett!
Hans hufvud sjönk ånyo ner mot bröstet
och det blef tyst, utom när en kort ihålig hosta
skakade hans tunna kropp. Vägen steg meflan
vingårdarne genom Chailly. Snart upphörde
vinet och den äkta kastanjen; valnötsträden
stodo ännu i vägkanten; en stund efter, när
vägen krökte, började hvetefälten och
fruktträden; öfver de gröna och med blommor be
strödda gräsmattorna sträckte äppel- och
körsbärsträd sina hvitsållade grenar; gula vifvor och
hvita snödroppar, gulgrön prustrot gassade sig
i solskenet. Vagnen gjorde halt och hästarne
flåsade. Den sjuke lyfte ånyo sitt hufvud och
såg ut öfver den blåa sjön som bredde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
