Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER MOLNEN.
89
ropade på straff öfver forbrytarne. Då fick
du konjunktur: och du hämnades på mig! Du
hämnades när du lät utbasuna, att allt hvarat
jag ingafs var hämd. Men du kunde icke
kompromettera dig och din ställning med att
skrifva sjelf, utan du köpte lönmördare. Alla
dina protegéer i tidningarne, som stodo i gäld
till dig, alla dina hundar hetsade du mot mig.
När jag skref en roman, så lät du dagen derpå
uppgifva namnen på alla personer, som
möjligen kunnat vara mina modeller, och när
sanningen icke räckte — så tog du till lögnen.
Du förvandlade med din orena ande allt hvad
jag gjorde till skandal. Det gjorde du. Du
lät utbasuna att jag varit ditt kreatur, som
berömt dig för betalning, att du varit min
beskyddare, du, min beskyddare; talade om
välgerningar, otacksamhet. Och du, du syntes aldrig
bakom. Men du skref dina jemmervisor, lätt
igenomskinliga smutsdikter, på ditt
blomsterspråk. Men du kände att din tid var ute, och
du kände mina tänder i din häl som du säger.
Jag behöfde aldrig lyfta min hand mot dig, ty
du sjönk af dig sjelf. Och jag, som nu ville
på pligt och allvar draga svärd, jag var dömd
till att syssla med skönlitteratur för att fa mitt
ord hördt. Jag måste nedlåta mig att skrifva
teaterpjeser för att med succès’ns
omotståndliga magt slå mina fiender till tystnad. Och
hvar gång det blef tyst, passade jag på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
