Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER MOLNEN.
193
Han gjorde en vink åt de båda
fruntimmerna, som bevakade hvarandra för att se efter
hvem som skulle gå först.
— Låt oss vara ensamma, — upprepade
Henri.
Modren gjorde en rörelse för att gå; Fru
M. satte sig i gång och de två qvinnorna
gingo på hvar sin sida om häcken.
— Aristide, — började Henri, när han
såg att de voro ensamma; — jorden är skön,
fläckvis, tror du att himlen är lika vacker?
— Jag vet inte hvad du menar med
himlen; är det något bestämdt ställe?
— Dit vi skola komma!
— Jag vet icke att det är afgjordt om vi
skola komma någonstädes. För öfrigt, om vi
skola komma någonstädes, så blir det väl på
en annan verldskropp. Är nu himlen
sammanfattningen af alla verldskropparne, så är jorden
också en del af himlen. Motsvarar nu jorden
icke våra föreställningar om himlen, så är det
väl emedan vi dels förderfvat jorden, dels
emedan vi äro för oharmoniska att se harmonien.
— Hvad har du då som tröstar dig, nu
när du skall härifrån, ty du kan väl icke slå
dig igenom?
— Hvad som tröstar mig? Jo — att jag
kommer härifrån. Det är sant, att jag lemnar
kära efter mig; men lifvet varar ju högst sjuttio
år. Och hvad som gör, att jag utan fruktan
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
