Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ÖFVER MOLNEN.
det ortodoxas hokus pokus. När
Daudet^rött-nat på den högre magin, då är tiden inne.
— Men då är poesien död.
— Den skall dö, ty den var lek eller lögn.
Dömd att vara publikens smickrare eller — dö!
Nu vill den icke smickra längre — nu dör den.
Och vi med den 1 Men den skall uppstå. Som
fria menniskors fria lek, när striderna äro öfver!
O, här stunda tider, Henri! O! strider! Men
stora strider, der slägten skola ge sina lif, icke
små, der man tog lungsot för att komma i en
akademi. Vi få icke se det nya, icke mina
barn, ty de skola draga genom öknen och lära
sig bli nya fäder och nya mödrar, de skola
lära sig glömma, de skola lära sig tänka nya
friska tankar, och så dö i öknen bland
hvit-nade ben, fallna pelare och grushopar, men
deras barn skola kanske se Kanaan, der mjölk
och honing skall flyta för alla.
— Men då, i detta den råa nyttans
tidehvarf, är det också slut med det sköna.
— Tvärtom! Naturens skönhet skall alltid
finnas och då, mera än nu, kunna njutas af
alla. De fula eller enfaldiga afbildningarne skola
kanske försvinna såsom onödiga, det är troligt.
Och leken med ett ord, den skall bestämdt
af-lysas såsom icke allenast öfverflödig utan
ovärdig. Se nu på den snöiga alpryggen der, hvars
fot är insvept i silfverhvita moln. Kan den
beskrifvas för någon som icke sett dylikt så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
