Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER MOLNEN.
199
För oss spelade lifvet vid lampsken med
limfärgslandskap, och när vi någon gång oroades
af bullret utanför, så blefvo vi onda och foro
ut mot skrikhalsarne eller kastade ett löje öfver
dem. Och vi gingo der, stora, med våra
papperskronor på hufvudet och trodde oss vara
kungar i andens rike. Universum var Paris,
och verlden var teatern.
Musiken hade tystnat och det hördes
lösryckta ord ur ett tal. — »Det fredliga samarbetet
mellan folken . . . krigens omöjliggörande . ..
idéernas hastiga utbyte...»
Henri blef otålig: — Jag trodde man skulle
vara skonad för dylikt häruppe åtminstone.
— Nej, min vän, vi förtjena ingen
försköning. Det nyttiga arbetet, som vi skytt likt
något orent, går långt nu för tiden; det arbetar
i jorden, men det höjer oss öfver molnen; vi
arbetade öfver molnen och kommo lika fullt
i jorden.
En handklappning inne i matsalen afslutade
nu talarens skål.
— Hör du, hvilka tider! Postdirektörer
taga applåderna ifrån oss! Känner du igen
ljuden? Hal När jag stod i kulissen första
gången och mina vers läspades ut i salongen, och
det kom ett smattrande ljud till svar ; då trodde
jag först att det var en regnskur på teaterns
tak, ty jag hade aldrig hört det ljudet från det
hållet. Men när jag såg skådespelaren buga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
