Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
3AMVKTSQVAL.
på golfvet, om han gått i eocen- eller
pliocen-formationer.
Han var verkligen mera geolog än
militär, men för tillfället var han brefskrifvare.
Han hade skjutit upp glasögonen på hjessan
och satt med pennan hvilande och såg ut
genom fönstret. Trädgården låg der i all sin
höstprakt med äppel- och päronträd segnande
mot marken af de skönaste frukter.
Apelsinröda pumpor solade sig bredvid taggiga,
grågröna kronärtskockor ; brand röda tomater
klättrade på käppar strax bredvid bomullshvita
blomkålshufvuden; solrosor så stora som
tallrikar vände sina gula diskar mot vester, der
solen började dala; hela småskogar af dalier,
hvita som nystärkt linne, purpurröda som
stel-nadt blod, smutsröda som nyslagtadt kött,
laxröda som hjertslag man kallar, svafvelgula,
lin-färgade, skäckiga, fläckiga, sjöngo en enda stor
färg-konsert. Och så den sandade gången
bevakad af två dessa jättelöfkojor, svagt
syren-färgade, bländande isblå, halmgula, hvilka drogo
ut perspektivet ända bort der vinfälten stodo
brungröna, en småskog af tyrsosstafvar med
de rodnande klasarne halft dolda under lofven.
Och der bakom: sädesfältens hvitnande,
oskördade halm med de öfverfylda axen hängande
sorgsna ner mot marken, med utspärrade agnar
och skärmfjäll, vid hvarje vindstöt lemnande
igen åt jorden sitt lån, utsprängda af safter som
moderns bröst, när hon ej far gifva sitt barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
