Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVETSQ, VAL.
209
di. Och längst i bakgrunden
Fontainebleau-skogens dunkla ek-kronor och bok-hvalf, hvilkas
konturer upplöst sig i de linaste utklippningar
såsom gamla brabantska spetsar, genom hvilkas
yttersta maskor qvällsolens vågräta strålar slogo
in guldtrådar. Ännu besökte några bin de
praktfulla honungsgömmena ute i trädgården;
en rödhake slog några enkla qvitter i
äppelträdet; men starka ångor kommo då och dä
stötvis från löf kojorna, som när man går på en
trottoar och dörren till en parfymbod öppnas.
Löjtnanten satt med pennan hviladt gevär och
syntes betagen af den praktfulla synen. Hvilket
skönt land, tänkte han, och hans tankar gingo
bort till hembygdens sandhaf utprickadt med
några eländiga martallar, som sträckte knotiga
armar mot skyn, som om de bådo om nåd från
att drunkna i sanden.
Men den herrliga taflan, som infattades i
fönsterkarmen såsom i en ram, skuggades då
och då, regelmässigt som af en pendel, genom
skyltvaktens gevär, hvars blankblixtrande
bajonett skar midt öfver målningen och vände rätt
under ett päronträd, behängdt med de skönaste
zinobergröna och cadmiumgula Napoleonspäron.
Löjtnanten tänkte ett ögonblick bedja honom
välja ett annat pass, men han vågade icke. Så
lät han, för att undgå bajonettens blixtar, sina
ögon vändas åt venster ut åt gården. Der stod
köksbygningen med sin gulrappade vägg utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
