Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
SAMVETSQ.VÅL.
hålgång. Det var trumman! Först en lång
hvirfvel trrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrråm! Och — så
slag på slag, tunga, döfva, ett och två, som
när man spikar • igen en likkista och är rädd
att störa sorgehuset. Trrrråm — trrråm! —
Tråm — trråm! Han tog upp klockan 1 Tre
qvart till sjul Om en qvart skulle det ske!
Han ville gå hem och se det! Nej, men han
hade ju flytt! Han ville icke för allt i verlden
se det! Och så steg han upp i ett träd.
Nu såg han byn, så ljus, så glad med
sina små trädgårdar, och kyrktornet, som steg
upp öfver takåsarne. Mera såg han inte. Han
höll klockan i handen och följde sekundvisaren.
Pick, pick, pick, pick! Den rände rundt
omkring den lilla taflan, så fort, så fort! Men
den långa minutvisaren den gjorde en knyck
hvarje gång den lilla gjort en rund, och den
stadiga timvisaren den stod stilla, tyckte han,
men den gick nog den också.
Nu fattades klockan fem minuter i sju.
Han grep stadigt, riktigt stadigt om den blanka,
svarta bokgrenen; klockan darrade i handen,
pulsarne bultade vid öronen, och han kände
en brinnande hetta i hårfästet. — Krasch! lät
det, alldeles söm när en planka brister, och
öfver ett svart skiffertak och ett hvitt
äppelträd steg nu en blå rök - upp öfver byn,
blåhvit som ett vårmoln, men öfver molnet sköt
en ring, två ringar, många ringar upp i luften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
