Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8AMVET8QVAL.
229
— Men de andra, fan anamma, stodo de
inte med armarne i kors öfver bröstet, som
om de skulle till att fotograferas.
— Ja, men när presten kom in till dem
i biljarden och sa’ till dem, att det var kaput,
så lär de ha kräkts alla tre midt på golfvet,
så sa’ sergeanten åtminstone, men skrek gjorde
de inte, och inte ett knyst om nåd!
— Ja, det var fan till karlar! Gesundheit!
Herr von Bleichroden stack ner
hufvudet i kuddarne och stoppade lakanen i öronen.
Men derpå steg han upp. Det var som om
något drog och drog till dörren, bakom
hvilken de talande sutto. Han ville höra mera,
men karlarne talade nu sakta. Han smög
derför fram, och med ryggen spänd i en rät
vinkel lade han örat till nyckelhålet och
lyssnade.
— Men säg du på folket vårt? Voro de
inte så grå som pipaskan här i synen, och så
många, som sköto i luften! Tala inte om det
bara! Men de fick ändå hvad de skulle ha!
Och nog vägde de flera marker när de gick,
än när de kom! Det var som att skjuta
krams-fogel med kartescher.
— Nå, såg du de röda prestpojkarne, som
stodo och sjöngo opera med kaffebrännarne!
Det var som att snyta ljus, när det small.
De rulla’ ner i ärtsängen som gräsparfvar och
klippte med vingarne och vände ut och in på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
