Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 3AMVKTSQVAL.
Hennes ansigte var en flickas, men var likhvitt
af sorg, och hon var svartklädd. Mannen vid
hennes sida var icke svartklädd, hvaraf
förbigående slöto, att det icke var hennes man.
Han tycktes djupt bekymrad, böjde sig då och
då ner till den lilla qvinnan och sade ett och
annat ord, derpå föll han tillbaka i sina egna
tankar. När de kommo upp till platsen vid
gamla tullhuset utanför värdshuset A VOurs,
stannade de.
— Ännu en backe? — frågade hon.
— Ja, kära syster, — svarade han. — Låt oss
sitta ett ögonblick.
Och de satte sig på en bänk utanför
värdshuset. Hennes hjerta bultade långsamt och
hennes bröst andades trögt, som om luften icke
räckte till.
— Det är synd om dig, stackars bror,—
sade hon; — jag ser, att du längtar till de
dinal
— För all del, syster, tala inte om det,—
svarade han. — Nog är mitt hjerta fjerran ibland,
och nog skulle man behöfva mig vid sådden
der hemma, men du är ju min syster, och
sitt eget kött och blod kan man ju icke
förneka.
— Få se nu, — återtog fru von Bleichroden,
— om denna luft och detta nya behandlingssätt
skall kunna göra något till hans förbättring.
Hvad tror du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
