Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8AMVETSQVAL. 252
talet. Det var en Calvarie-vandring. I de gröna
hagtornshäckarne vid sidan af vägen kilade
svarta trastar med gula näbbar; på de
mur-grönsklädda murarne sprungo gråa ödlor i
kapp och försvunno i springorna; det var full
vår, ty det hade icke varit någon vinter; och
i vägkanterna blommade primula och helleborus.
Men detta fästade icke golgathavandrarnes
uppmärksamhet. När de kommit halfvägs i backen,
förnyades de hemlighetsfulla skriken. Liksom
fattad af en plötslig aning vände sig fru von
Bleichroden mot brodern, såg in i hans ögon
med sina halfbrustna, för att se sina misstankar
bekräftade, och derpå sjönk hon, utan att
förmå uppgifva ett skrik, ner på vägen, hvars
gula dam omhvärfde henne med ett moln. Och
der blef hon liggande.
Innan brodern hann hemta sig, hade en
beskedlig vandrare redan sprungit efter en vagn,
och när den unga qvinnan bars in i vagnen
hade redan hennes arbete för det kommande
slägtet börjat, och nu hördes två skrik, två
menniskors rop ur jemmerns djupaste dalar,
och herr Schantz, som förlorat sin hatt, stod
der på fotsteget och såg upp mot den blåa
vårhimmelen och tänkte för sig: Om det
kunde höras dit upp bara, men det är
säkerligen för högt!
Uppe i hospitalet hade herr von Bleichroden
blifvit logerad i ett rum med full fri utsigt åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
