Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVETSQ, VAL.
249
roden gick in. Men läkaren vinkade en vaktare
till sig.
— Gå ner till fru von Bleichroden på hotel
Faucon, — sade han, — helsa och säg, att
hennes man är på bättringen, men att han ännu
icke frågat efter sin hustru. När han gör det,
då är han räddad.
Vaktaren gick och läkaren följde den sjuke
in genom den lilla stenporten.
Herr von Bleichroden hade kommit in i
en stor sal, som icke liknade något annat rum
han ännu sett. Det var icke en kyrka, icke
en teatersalong, icke en skola, icke en
rådhussal, men litet af alltsammans. I fonden var
en absid, som öppnade sig i trenne fönster
med färgade glasrutor, men i milda harmoniska
färger, som om en stor färgartist hade
komponerat dem, och ljuset föll in brutet i ett enda
stort harmoniskt dur-ackord. Det gjorde samma
intryck på den sjuke som det c-durs-ackord,
hvarmed Haydn upplöser Kaos’ mörker, när i
Skapelsen Herren, efter att kören haft ett långt,
smärtsamt arbete med att utreda de oordnade
naturkrafterna, slutligen utropar: Varde ljus,
och cheruber och serafer stämma in.
Nedanför fönstren var en droppstensklippa,
som bildade ett hvalf, ur hvilket en liten bäck
stilla rann fram och föll ner i en bassin, i
hvilken calla’s stodo lutade med sina kalkar,
hvita som englars vingar. Pelarne, som om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
