Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
— Sant, — sade engelsmannen, — men här är
också skönare, än någon annanstädes! Han I
icke hört, mitt herrskap, hur det gick med
barbarerna, den gången voro de Alemaner eller
Ungrare, tror jag, då de kommo upp på Dent
Jaman och fingo syn på Lac Léman ? De trodde,
att himlen fallit ner på jorden, och blefvo så
skrämda, att de vände om igen! Men det der
står visst i guiden att läsa!
— Jag tror,— sade den ena ryssen, — att det
är den rena, lögnfria luften man här andas,
som gör att vi finna allt så skönt, ehuru jag
icke vill förneka, att samma sköna natur haft
en återverkan på sinnena och hindrat dem från
att snärja in sig i alla våra fördomar. Men
vänta blott, när den heliga alliansens arftagare
äro döda, när de högsta träden blifvit toppade,
skola också våra örter grönska igen i fullt
solsken.
— Ni har rätt, — sade herr von Bleichroden,
— men vi skola icke behöfva toppa träden! Det
fins andra menskligare sätt! Det var en gång
en författare, som skrifvit en medelmåttig pjes,
hvars succés berodde på, huru den qvinliga
hufvudrolen komme att gifvas. Han gick till
skådespelerskan-primadonnan och frågade, om
hon ville ta rolen. Hon svarade undvikande.
Då glömde han sig derhän, att han erinrade
henne om, att hon af teaterreglementet kunde
tvingas spela rolen. — Det är sant, svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
