Denna i Sveriges både politiska och industriella historia namnkunniga släkt härstammar från en gammal brabantsk adlig ätt, som i äldre tider hette De Hamal. En medlem häraf skall nämligen på 1300-talet ha antagit namnet De Geer efter slottet och kommunen Geer i furstendömet Liège. En af ättens förfäder, Louis De Geer, hade med sådan utmärkelse tjänat i Frankrikes härar, att konungen tillät honom bära i sitt vapen de tre gyllene liljorna, med den ärofulla devisen: »non sans cause». Till denna gren af släkten hörde en rik ansedd köpman Louis Lambertsson De Geer, som, då han för katolikernas förföljelser icke ansåg sig säker i sin hembygd Maastricht, hemligen med sin familj flydde därifrån och nedsatte sig i Dordrecht. Hans son inflyttade till Sverige och var den namnkunnige Louis De Geer d. ä., hvilken 1641 fick svenskt adelskap. En gren, De G. af Tervik, blef 1766 friherrlig och erhöll 1809 finsk greflig värdighet, men utslocknade på manssidan 1855. En annan gren De G. af Leufsta blef 1773 friherrlig och grenen De G. af Finspång erhöll samma värdighet 1797. En medlem af Leufsta-grenen fick 1818 greflig värdighet - se De G. 7 - men slöt själf sin ätt.
1. De Geer, Louis, d.ä.
2. De Geer, Louis, d.y.
3. De Geer, Otto Vilhelm
4. De Geer, Carl (Charles)
5. De Geer, Carl
6. De Geer, Emanuel
7. De Geer, Carl
8. De Geer, Louis Gerhard
9. De Geer, Gerard Jakob
