Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björn, Didrik Gabriel - Björnberg, Carl - Björner, Erik Julius - 1. Björnram, Lars Olofsson - 2. Björnram, Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Björn, Didrik Gabriel, skådespelare och dramatisk
författare. Född i Kristinehamn d. 10 aug.
1757. Föräldrar: tullnären Magnus Björn och
Anna Kristina Ljungdahl.
Sedan B. efter slutade studier någon
tid tjänstgjort som e. o. kanslist i
Stockholm, ingick han som
skådespelare vid Stenborgska, eller, som
den kallades, Nya Svenska Teatern,
där han debuterade som Almaviva
i »Barberaren i Sevilla» 1785. Han
tillhörde Dramatiska teatern 1788–92 och var
syssloman därstädes 1790–91, men återgick
sedan som regissör till Stenborgs teater. 1794
lämnade han Stockholm och nedsatte sig som
boktryckare i Linköping. Svårt invecklad i
upploppet därstädes 1800 emot arrendatorerna af
kronobrännerierna, synes det som han åtminstone
till namnet blifvit nödsakad att lämna
boktryckeriet, emedan han sedan icke nämnes
på de arbeten som därifrån utgåfvos. Under
sina senare lefnadsår var B. bosatt i
Södermanland, där han dog på Vaxhälla
regemeutspastorsboställe i Stigtomta d. 17 mars
1810. B. utvecklade en ganska stor verksamhet som
öfversättare och bearbetare af stycken för teatern.
B. har därjämte själf skrifvit några efterspel och
divertissement.
Gift 1: med Kristina Maria
Lindbom och 2: med Anna Charlotta Göthberg.
Björnberg, Carl, politisk partigängare.
Född i Gästriklaad d. 29 nov.
1696. Föräldrar: öfversten Carl
Björnberg, tillhörande en gammal
svensk adlig ätt, och Catharina
Elisabet Piper.
B. kom i krigstjänst, redan 1710 och utnämndes
til fänrik 1713. Han befordrades
till löjtnant
1718 och deltog i
samma års norska fälttog och Fredrikshalds belägring.
På grund af det stora antal officerare, som efter
fredssluten hemkommo ur fångenskapen och skulle
placeras vid regementena, gingo befordringarna nu
en tid framåt mycket trögt, och B. stod ännu
vid fyrtiotvå års ålder och stampade i
löjtnantsgraden, da utsikt öppnades honom att
riksdagsvägen påskynda sin karriär. Han
uppträdde nämligen vid 1738–39 års riksdag som
en af de krigslystna Hattarnas häftigaste
anhängare å riddarhuset, och när dessa vid den
följande riksdagen fingo till stånd det
efterlängtade kriget med Ryssland, nådde B. ock
sin kaptensgrad. I kriget tillhörde B. den stab
af riddarhusofficerare, som ofta på ett trotsigt
och öfvermodigt sätt uppträdde mot
öfverbefälhafvaren. Äfven vid de närmast följande
riksdagarna gjorde han sig känd som en af
Hattarnas oresonligaste partimän, hvilken
exempelvis vid 1746–47 års riksdag ville göra
gällande, att blotta angifvelsen för förrädiska
stämplingar skulle vara nog för en persons
fängslande. Han utnämndes nu 1747 till
öfverstelöjtnant vid garnisonsregementet i
Göteborg och kort därefter till öfverste. När i
slutet af 1740-talet vänskapen mellan Adolf
Fredrik och rådet brast sönder, och denne efter
sin tronbestigning sträfvade efter
konungamaktens utvidgning, lyckades han för
dessa sina planer vinna en del forna Hattar inom
armén och bland dem Björnberg, hvilken som tecken
af kumuglig nåd 1751 upphöjdes i friherrligt stånd.
Hans namn förekommer därefter mera sällan i
riksdagsförhandlingarna, men befordrades han
ytterligare 1759 till generalmajor och 1765 till
generallöjtnant, hvarmed ungefär samtidigt förenades
kommendantsbefattningen å Sveaborg. Då han icke
ansågs fullt pålitlig för Gustaf III:s
revolutionsplaner, arresterades han kort före
statshvälfningen och entledigades från sin post
efter densamma. Död i Stockholm d. 17 okt. 1775.
Gift 1734 med Anna Christina Skurezewska,
dotter af en polsk krigsfånge, som kvarstannade
i Sverige. Friherrliga ätten Björnberg
utslocknade 1790 med hans son, majoren Carl B.
Björner, Erik Julius, arkäolog. Född i Timurå
socken i Medelpad d. 22 juli 1696. Föräldrar:
häradshöfdingen Mauritz Björner och Anna Katarina
Teet.
Student i Uppsala 1715 vinnlade
han sig i synnerhet om studiet af de nordiska
antikviteterna och utgaf 1717 en akademisk
afhandlimmg De Suedia boreali, som för honom banade
vägen till den lärde Johan Peringskölds ynnest och
blef en orsak till, att den unge författaren s. å.
kallades till hufvudstaden för att emottaga en
kanslistbeställning i antikvitetskollegiumn. Vid
den yngre Peringskölds död 1725 utnämnd till
sekreterare i samma ämbetsverk, ägnade han med
otrolig flit sin tid och sina kunskaper åt
utredningen och beskrifvandet af nordens fornålder
och befordrades 1738 till assessor i
antikvitetskollegium, hvilken befattning han
innehade till sin död 1750.
Som fornforskare var
B. högt uppburen af sin samtid och i synnerhet af
utländska lärda. Hans efterlämnade skrifter äro
förnämligast: Nordiska kämpadater 1737; Inledning
till yfverborna Göters gamla häfder 1738;
Alfvarsamma Frågotankar om en public Satyrist
1739, en stridsskrift mot Dalin; Nordisk
hjeltaprydnad 1739, samt Svea Rikes Hävdaålder
1748.
Om än en sundare kritik måste förkasta
det mesta af hans vågade förslagsmeningar och
spränglärda försök att föra den nordiska
historiens ålder så högt upp i tiden som möjligt,
så måste den rättvisa alltid honom vederfaras, att
han haft få sina likar i flit och arbetsamhet samt
i nit och kärlek för vetemiskapen.
1. Björnram, Lars Olofsson, höfvitsman.
Född af en gammal frälseätt, troligen från
Finland, framträder B. först i historien, när Gustaf
Vasa i Dalarna fylkade sina skaror att fördrifva
tyrannen Kristian ur Sverige.
Af Gustaf 1521 utsedd till höfvitsmnan öfver sju tusen dalkarlar
och helsingar, slog B. danskarna vid Västerås
och tilltygade illa ärkebiskop Trolles folk. Af
konung Gustaf I förordnades han sedan till fogde
i Norrland och fick 1562 sitt adelsstånd förnyadt
af konung Erik XIV.
Gift 1: med Anna Grubbe och 2: med Anna Grubb.
2. Björnram, Hans Larsson, amiral. Födelseåret
obekant; den föreg. son.
Af Erik XIV afsänd till Reval för att fordra ersättning för de
gods härmästaren Gothard Kettler afhändt
svenskarna, förmådde B. stadens invånare att
underkasta sig svenska kronan, hvarpå inom kort följde
de tre estniska distrikten Wierland, Harrien och
Jerwen. Befordrad af samme konung till amiral,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
