Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boeclerus, Johan Henrik - Boëthius - 1. Boëthius, Jakob - 2. Boëthius, Daniel - 3. Boëthius, Simon Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina åhörares tillgifvenhet. Död 1762 såsom
kejserligt hofråd, med värdighet af comes palatinus.
Boëthius. En gammal prästsläkt från Västerås
stift, som inom sig räknat flera förtjänta män i
svenska kyrko- och lärdomshistorien. Ett par af
ättefäderna kallade sig Moræus och en tredje
Angermannus. Det n. v. släktnamnet upptogs
först af Jakob Boëthius (se nedan) och är en
latinisering af dopnamnet Bo, som bars af flera
släktens äldre medlemmar.
1. Boëthius, Jakob, präst. Född d. 25 nov.
1647 i Kila i Västmanland.
Föräldrar: kyrkoherden Daniel
Boëtii Moræus och Theodora
Rudbeckia.
Utnämnd till konsistoriinotarie i Västerås och fil.
adjunkt därstädes 1681, året innan
han i Uppsala vann den filosofiska
lärdomsgraden, befordrades han
tre år därefter till lektor vid Västerås gymnasium
och 1686 till rektor vid trivialskolan därstädes.
År 1688 befinnes han ha i sin hand förenat
rektoratet öfver både skola och gymnasium, hvilket
anmärkes såsom något ganska ovanligt. Såsom
förste teologie lektor 1690, erhöll han Hubbo
pastorat till prebende och utnämndes följande
året till prost och kyrkoherde i Mora. När
Carl XII i trots af sin faders testamente i förtid
1697 blifvit förklarad myndig, uttalade B.
däröfver sitt personliga missnöje i en skarp predikan,
som hade till ingångsord: »Ve det land, hvars
konung ett barn är». Samma år uppsatte han
några anmärkningar öfver 1686 års kyrkolag och
1693 års riksdagsbeslut, hvilka erinringar han
insände till k. rådet grefve Gyldenstolpe, med
begäran att framlägga dem för konungen, som
borde hänskjuta dem till det då församlade
prästeståndet. Denna skrift hade dock en annan
verkan, än den B. hade åsyftat. På själfva
kröningsdagen, d. 14 dec. 1697, blef han klockan
tio på aftonen släpad ur sin säng, häktad, utan
att få det minsta beställa om sitt hus, och förd
till Stockholm, där han året därpå d. 20 juli
dömdes från lif, ära och gods och insattes på
Smedjegårdshäktet.
Förgäfves förmanades han
att återkalla sina meningar, och han hade själf
redan utvalt text till den predikan, som skulle hållas
öfver honom på afrättsplatsen, då dödsstraffet
af konungen förvandlades till lifstids fängelse på
Nöteborgs fästning, dit han 1698 affördes. När
ryssarna 1702 hade intagit staden, skickades B.
af dem till Viborg. Då äfven denna stad hotades
af ryssarna, skickades B. 1705 öfver till
Stockholm, där han lämnades utan bevakning, endast
med befallning, att vistas hemma om nätterna i
sitt fängelse på barnhuset.
1710 kom han ändtligen på fri fot och tillbragte sina återstående
lefnadsdagar med sin hustru på den ärfda gården
Västerqvarn i Kolbäcks socken i Västmanland,
där han dog d. 23 febr. 1718.
Med all sin lärdom var B. häftig, envis och ofördragsam.
Såsom ledamot af Västerås konsistorium, låg han
i ständigt kif med sina ämbetsbröder och ansåg
sina tankar om det kungliga enväldet som
gudomliga inspirationer, dem han var skyldig att med
lifvet försvara. Han uppträdde, till och med i
sitt fängelse, mot tidens flärd och fåfänga, ansåg
skäggrakning för onödig, ätande af blod syndigt
och skref långa afhandlingar mot peruker och
fontanger.
Gift 1682 med Helena Löfgren,
är B. stamfader för de nu lefvande medlemmarna
af släkten.
2. Boëthius, Daniel, universitetslärare, filosof;
den föregåendes sonsons son.
Född i Västerås d. 4 okt. 1751.
Föräldrar: d. v. kollegan, sedermera
kyrkoherden i Grangärde
Jakob Boëthius och Kristina
Elisabet Fahlsten.
Sedan B. vid fjorton års ålder blifvit
inskrifven till student i Uppsala,
blef han filosofie magister därstädes 1773 och
kallades två år därefter till log. et metaph.
docens.
E. o. adjunkt 1779, utnämndes han
1783 till professor i praktisk filosofi och sju år
därefter till kyrkoherde i Danmarks prebendeförsamling.
Teol. doktor 1800. Som universitetslärare
och vetenskapsman bekände sig B. till
Kants filosofiska lära och utgaf därom åtskilliga
tryckta afhandhingar. Häröfver förgrymmades den
sjuttioåriga professor Christiernin till den grad,
att han icke allenast sökte att skriftligen
vederlägga sin motståndare, utan i egenskap af
akademiens rektor tillät sig de mest despotiska steg
emot de studerande, som mangrant stodo på
Boëthius’ sida. Härigenom uppbragtes dessa i sin
ordning och ett formligt uppror anställdes. Den
gamle Christiernin, som ville sätta sig i spetsen
för akademiska vakten, afhölls med möda därifrån,
och då vakten begärde förhållningsorder, ropade
Christiernin i ifvern: »Hugg, stick, skjut; jag
svarar för lifvet!» Saken slutades därmed, att
Christiernin suspenderades från utöfningen af
rektorsämbetet.
B. var emellertid ingen slafvisk
eftersägare af Kant, utan gjorde i synnerhet
på den praktiska filosofiens område ändringar i
dennes lära. B. gaf uppslaget till den sedligt
religiösa världsbetraktelse, som utgör grunddraget
i Höjers, Bibergs, Geijers och Boströms filosofi.
Han utöfvade stort inflytande på den högre
bildningen. Särskildt inverkade han på J. O. Wallin.
Som inspektor för Västerbottens och
Ångermanlands nationer i Uppsala åvägabragte B., att
dessa förenade sig till en enda, under namn af
den Bottniska. Död i Uppsala d. 10 mars 1810.
Gift 1787 med Hedvig Sofia Runeberg.
3. Boëthius, Simon Johannes, historiker,
riksdagsman. Född i Säfsnäs
församling, Kopparbergs län, d. 6
mars 1850; den föregåendes brorsons
son. Föräldrar: prosten i
Åhl Daniel Edvard Boëthius och
Johanna Arosenius.
B. blef 1869 student i Uppsala, aflade
1875 filosofie licentiatexamen och
promoverades till filosofie doktor 1877. Samma
år docent i historia vid Uppsala universitet,
utnämndes B. 1889 till e. o. professor därstädes.
B. har utgifvit flera historiska arbeten, såsom,
efter en studieresa till Paris 1885-86, Den
franska revolutionen, dess orsaker och inre
historia 1789-1799, 1887; <i>Den franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
