- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:129

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Brahe, Nils - 8. Brahe, Nils - 9. Brahe, Erik - 10. Brahe, Magnus Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungen honom chefskapet öfver den s. k. gula
brigaden, det förnämsta regementet i svenska
hären och dubbelt större än de andra. Under
den sista stora kampen mellan Gustaf Adolf och
Wallenstein utnämnd till general af infanteriet,
undfick han det ärofulla uppdraget att vid Lützen
kommendera svenska arméns center, under det
konungen och hertig Bernhard af Weimar förde
befälet på flyglarna. När konungen stupat och
svenskarna, eldade af hämndlust, ånyo störtade
mot Wallensteins kanoner, sågs B. med sin gula
brigad spränga öfver skansgrafvarna och kasta
de Friedländska kärntrupperna på flykten.
Svenskarnas seger var så godt som gifven, när
Pappenheim anlände med friska skaror. Sedan han
skingrat svenskarnas högra flygel, riktade han
hufvudangreppet mot infanteribrigaderna i midten.
Den blå brigaden föll såsom gräs för lian, den
svenska och gröna måste draga sig tillbaka bakom
grafvarna; endast den gula med Brahe stod kvar.
Anfallna från trenne sidor, nedhöggos kämparna
nästan till sista man. Bland de fallna låg B.
dödligt sårad. Gustaf Adolfs lifregemente hade
följt sin konung i döden. B. fördes till Naumburg
för att vårdas, men dog där d. 21 nov. 1632,
endast tjuguåtta år gammal. Han var en af de
utmärktaste krigare Sverige ägt. Själf ansåg
Gustaf Adolf honom, näst Lennart Torstensson,
för det bästa fältherreämnet i svenska hären.
Gift 1628 med friherrinnan Anna Margareta
Bielke,
dotter af rikskanslären Svante Bielke
(se sid. 91).

illustration placeholder

8. Brahe, Nils, krigare. Född efter faderns
död d. 10 april 1633; den föregåendes son. – B. följde, som
öfverste för Upplands regemente,
konung Carl Gustaf på hans tåg
från Polen till Danmark. Generallöjtnant 1660, intog han en plats
i rådet, där han blef en af de
mera inflytelserika medlemmarna.
Härtill bidrog måhända i ej ringa mån hans
anseende såsom den rikaste man, som lefvat i
Sverige sedan Bo Jonssons dagar. Förutom sin
andel i de betydliga Braheska godsen och sitt
arf efter modern och morfadern, rikskanslären
Svante Bielke, erhöll han, genom gifte med Carl
Gustaf Wrangels enda arfvinge, dennas betydliga
egendom och slutligen i sept. 1680 efter sin
farbroder, Per Brahe d. y., dennes grefve- och
friherreskap jämte stamsläktens många och stora
arfvegods. Det oaktadt var hans lefnadsafton
långt ifrån molnfri. Reduktionen och stora
kommissionen grepo med våldsam hand djupt
in i hans ärfda rikedomar, och när Carl 1682 äfven
företog en reduktion i rådskammaren, var B. en
ibland de första som aflägsnades. Död i Stockholm
d. 25 jan. 1699.- Gift 1660 med grefvinnan
Margareta Juliana Wrangel af Salmis, dotter
af riksmarsken C. G. Wrangel.

illustration placeholder

9. Brahe, Erik, politiskt offer.
Född i Stockholm d. 25 juni 1722;
den föregåendes sonsons son. Föräldrar:
kaptenen grefve Nils Brahe och
Fredrika Vilhelmina Stenbock.
Redan i sin späda barndom beröfvad sina
föräldrar, uppfostrades B. af nära anhöriga
och ingick, efter slutade studier i Uppsala,
som ryttare vid ett skånskt kavalleriregemente
1741. – Efter hand befordrad till öfverste
för Lifgardet till häst 1752, fungerade
han i egenskap af äldste grefve såsom
landtmarskalk större delen af 1751–52 års
riksdag, under den ordinarie ordförandens, Henning Gyllenborgs
frånvaro för sjuklighet. Vid den därpå följande
riksdagen 1756 ertappades han såsom delaktig i
den sammansvärjning som åsyftade att utvidga
konungamakten, men hvars förtidiga upptäckande
förde de däri invecklade på schavotten. Därvid
gick man tillväga med den skyndsamhet, att då
anläggningen upptäcktes d. 22 juni, föll
kommissionens dom d. 16 juli och verkställdes
d. 23 samma månad. Hans olyckliga maka hade förut
sökt med tårar och knäfall beveka sin mans
domare, framför allt grefve Fersen, som var det
då rådande partiets mest framstående ledare;
men afvisades af såväl honom som riksstånden.
- Gift 1: 1745 med friherrinnan Eva Katarina
Sack
och 2: 1754 med grefvinnan Kristina
Charlotta Piper
, dotter af presidenten C. F. Piper
(se nedan) och omgift med riksrådet Ulrik Scheffer,
en af de ifrigaste banérförarne vid 1755–56 års
riksdag för det parti, som dömt hennes man
till döden.

illustration placeholder

10. <b>Brahe, Magnus Fredrik,</i> landtmarskalk
vid riksdagen 1800; den föregåendes son. Född d. 15 okt.
1756, tre månader efter faderns död. – Minnet af och
tacksamheten för B:s faders själfuppoffring för
konungamakten föranledde Gustaf III att på allt sätt
uppmuntra sonen, bl. a. genom att vid knappa
tjugutvå års ålder bekläda honom med den
nyinstiftade värdigheten: »en af rikets herrar»,
och samtidigt betro honom bära sedermera
Gustaf IV Adolf till dopet. B. ägnade sig
för öfrigt till en början åt den militära banan
å hvilken han avancerade till kaptenlöjtnant vid
lifdrabanterna, men tog afsked redan 1787. – I
och med den börjande oppositionen mot Gustaf III
inom adelns led, brast vänskapen snart sönder
mellan denne och B., som redan riksdagen 1786
återfinnes bland oppositionen och vid den följande,
1789, bland dess spetsar. Då efter Gustaf III:s
strafftal till adeln d. 17 febr. å rikssalen, icke
allenast Fersen utan flera andra anmälde sig att
tala, befallde konungen vredgad adeln att förfoga
sig till sitt samlingsrum, hvarvid B. hördes högt
yttra: »jag går icke,» men tack vare Fersens
auktoritet hörsammade adeln konungens
befallning. När konungen därpå beredde sig att
genomdrifva säkerhetsakten, fann han skäligt att
försäkra sig om de förnämsta oppositionsmännens
personer, bland dem äfven Brahe, som en kort
tid hölls fängslad å sina rum. Af sitt stånd
hedrades han åter ej blott med plats i bankoutskottet
utan äfven med uppdrag som riddarhusdirektör,
hvilket uppdrag oafbrutet förnyades till
och med 1815 års riksdag. Äfven vid riksdagen
i Gefle 1792 befann sig B. inom oppositionens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free