Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Breda, Carl Fredrik von - Bredberg, Bengt Gustaf - Bredberg, Henrik Vilhelm - Bredman, Johan - Brelin, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda toner.
B. hade under de sista åren af sitt
lif stora sorger. Hans söner förde ett sådant
lefnadssätt, att han måste stänga sitt hus för dem.
Den kröningstafla, som han fått Carl XIII:s
uppdrag att utföra, kunde aldrig fullbordas, sedan
B. måst lämna det lediga statybildhuggarebostället,
hvilket Byström erhöll. Händelsen tyddes som
hämnd för Bredas visade frisinne. Då konungen
snart dog, ville man icke heller godkänna
uppdraget rörande kröningstaflan, emedan det ej var
kontrasigneradt.
B. förtjänar att minnas icke
blott som en af Sveriges yppersta konstnärer,
utan ock som lärare vid Konstakademien. Om
än hans inflytande där kan sägas varit mera
medel- än omedelbart, har han dock genom sin
smak, sina råd och sitt fint bildade umgänge
utöfvat ett ganska stort sådant och på ett
utmärkt sätt befordrat den anda och smak, som
sedan röjde sig hos det yngre konstnärssläktet.
Död d. 1 dec. 1818. Svenska akademien lät
1895 slå en minnesmedalj öfver den store
målaren.
Gift 1781 med Inga Kristina Enqvist
och hade med henne sönerna Adolf Fredrik och
Johan Fredrik (John), hvilka båda i yngre år
utvecklade ganska lofvande anlag som målare.
Bredberg, Bengt Gustaf, kemist och metallurg.
Född d. 6 juni 1797 å Underås
vid Göteborg. Föräldrar: grosshandlaren Olof Bredberg
och Johanna Maria Santesson.
B. blef 1810 student i Uppsala,
där han 1815 tog hofrättsexamen och 1816 bergsexamen,
hvarpå han 1817 blef bergsvärdie i Sala och 1824
erhöll bergmästaretitel. Efter åtskilliga förordnanden
blef han 1836 bergmästare i Nya kopparbergets distrikt,
hvilken post han beklädde till 1849. Tillika var
han 1835–42 i egenskap af s. k. aktieägande
direktör ledamot i Göta kanals direktion och var
1844–50 anställd vid Åtvidabergs kopparverk
för att leda smältningarna. Han inköpte vid
denna tid Valdemarsviks kopparverk och Fångö
grufvor, å hvilka han förlorade sin förmögenhet,
och biträdde under 1850- och 60-talen med
smältningarna såväl vid Klefva nickelverk som
vid Gustafs och Karlbergs kopparverk. Under
sitt sista decennium var han hufvudsakligen
sysselsatt med utgifvandet af sina Metallurgiska
anteckningar 1863–69, i hvilka han redogör för
sina förbättringar i de olika metallernas
tillgodogörande. B., som 1842 blef ledamot af
Vetenskapsakademien, afled i Valdemarsvik d. 4 dec.
1873.
B. var den förste, som här i Sverige
tillämpade den kemiska teorien vid smältningen af
de s. k. ädla metallerna (silfver, koppar och nickel)
och gjorde flera viktiga förbättringar vid dessa
smältningar, särskildt genom sina undersökningar
af slaggernas sammansättning. Hans undersökning
af »vaskningsförlusterna» förvärfvade ock i
utlandet ett berättigadt uppseende. Under sin
verksamhet å Åtvidaberg lyckades han genom
förbättrade metoder uppdrifva koppartillverkningen
från 4,000 till 12,000 centner per år.
Många värdefulla afhandlingar af hans hand
finnas förvarade i Vetenskapsakademiens handlingar
och åtskilliga äro ock i öfversättning införda
i utländska tidskrifter.
Gift 1826 med Carolina Jacobina Blix.
Hans son Carl
Gustaf B., f. 1833, f. d. kapten vid flottan, har
gjort sig känd som en framstående jordbrukare,
den där särskildt inlagt stora förtjänster om
hästafvelns upphjälpande, är hedersledamot af
Landtbruksakademien, mångårig medlem af Stockholms
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
ledamot af direktionen för Ultuna landtbruksinstitut
m. m.
Bredberg, Henrik Vilheim, statsråd. Född i
Stockholm den 15 april 1819.
Föräldrar: justitierådet Erik Vilhelm Bredberg
och Hedvig Christina Pfeffer. Med de vackraste
föredömen af far och farfar, valde
B. äfven tjänstemannabanan och
aflade, efter sex års studier vid
Uppsala universitet, 1843 juris
kandidatexamen. Samma år anställd i
justitierevisionsexpeditionen, Svea hofrätt och
Stockholms rättegångsverk, tjänstgjorde han under
loppet af flera år som amanuens vid Akademien
för de fria konsterna och sekreterare i
öfverintendentsämbetet och blef 1852 adjungerad
ledamot i Svea hofrätt. Kopist i
justitierevisionsexpeditionen s. å., befordrades han,
efter att de följande åren förestått
en revisionssekreterarebefattning, 1856 till
expeditionschef i finansdepartementets expedition.
1858 utnämnd till protokollssekreterare i
justitierevisionsexpeditionen, entledigades han samma år
från sekreterarebefattningen i öfverintendentsämbetet
och kallades 1860 att som konsultativt statsråd intaga
en plats vid konungens rådsbord, hvilken han beklädde
till 1874, då han blef president i kammarrätten.
Hans grundliga kännedom om allmänna ärenden
och mångsidiga bildning blefvo under hans statsrådstid
konseljen till stor nytta och anses han
ha skrifvit eller öfverarbetat alla Carl XV:s
trontal. Död efter en långvarig sjukdom i Stockholm
d. 10 dec. 1877.
Gift 1855 med Josefina Lovisa Smerling.
Bredman, Johan, universitetslärare, astronom.
Född d. 7 nov. 1770 i Ovikens socken i Jämtland, där
fadern, underofficer vid Jämtlands regemente, var bosatt.
Student i Uppsala 1790, promoverades B.
1797 till filosofie magister. Fyra
år därefter fästes han vid universitetet såsom docent
i matematik och utnämndes 1802 till amanuens vid
astronomiska observatoriet. Det dröjde sedermera
till 1808 innan han blef adjunkt i matematik,
men blott tre år därefter befordrades han
till professor i astronomi. Han skötte oafbrutet
professuren till 1840, då han sökte och fick
tjänstledighet och följande året afsked med
bibehållandet af sin lön, som emeritus. Efter sitt
afskedstagande utarbetade han en lärobok i astronomi:
Teoretiska astronomiens grunder för begynnare 1845,
hvilken med många loford omnämndes af utlandets berömdaste
astronomer.
Död d. 3 febr. 1859.
Ogift.
Brelin, Nils, präst, mekaniker. Född i Grums
socken i Värmland 1697. B:s föräldrar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
