Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Busser, Johan Benedict - Butsch, Johan Albert - Bygdén, Anders Leonard - Byström, Johan Niklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Butsch, Albert, biskop. Född i Borås d. 6 febr. 1800.
Föräldrar: färgaren Ambrosius Butsch och Ulrika Brink.
I Uppsala, där B. vid femton års ålder inskrefs, vann han 1821
lagerkransen, blef teologie kandidat 1824 och s. å. docent i
teologiska prenotioner och kyrkohistoria. Prästvigd 1827, utnämndes
han 1830 till e. o. adjunkt i teologiska fakulteten och aflade två år
därefter teologie licentiatexamen, hvarefter han s. å. blef andre
teologie adjunkt och pastor i Börje. Efter att åtskilliga gånger åren
1826-36 bestridt föreläsningarna så väl i dogmatik
och moralteologi som i de till kalsenianska professuren hörande
läroämnena, utnämndes han 1836 till teologie professor kalsenianus.
Kallad med andra förslagsrummet till biskopsämbetet i Skara,
utnämndes han 1837 till innehafvare häraf och åtnjöt förtroendet att
bereda alla Oscar I:s barn till deras första nattvardsgåag. Uppförd
tvenne särskilda gånger (1851 och 1855) på förslag till
ärkebiskopsämbetet, undanbad han sig båda gångerna att vid
utnämningen komma i fråga. I författareväg har B. hufvudsakligon gjort
sig känd som öfversättare af några tyska teologers arbeten.
B. var en ädel och samvetsgrann person, hvilken ogärna deltog i
dagens strider, hvarpå plägar anföras som bevis hans yttrande:
»jag älskar lugnet och skuggan». Död d. 2 mars 1875.
Gift 1838 med Vendela Margareta Lundblad, dotter af biskop Sv.
Lundblad i Skara.
Bygdén, Anders Leonard, bibliotekarie. Född d. 3 mars 1844 på Ör,
Spånga socken, Stockholms län. Föräldrar: revisorn vid k. postverket
Olof Bygdén och Carolina Albertina Moritz.
Student i Uppsala 1863, filosofie kandidat 1870 och filosofie doktor
1872. B. blef s. å. docent i teoretisk filosofi efter att hafva
försvarat afhandlingen: Benjamin Höijer, en kort framställning
af hans lefnad och filosofiska ståndpunkt. Han ingick 1872 som
e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket, där han 1884 avancerat
till vice bibliotekarie. B. är en framstående biblioteksman. Hans
bidrag särskildt till den äldre svenska filosofiens historia ha
stort värde. Bland hans öfriga arbeten må nämnas:
Förteckning ofver Norrlands nations i Uppsala bibliotek 1876;
Uppsala universitets biblioteks accessionskatalog 1881;
Förteckning å tryckta och otryckta källor till landskapet Uplands
och Stockholms stads historiskt-topografiska beskrifning 1892;
Några anteckningar rörande censurväsendet i Sverige före G.
Benzelstjernas verksamhetstid; Om ursprunget till den
historiska mythen om Fale Bure (»Samlaren», 1890);
Kungshatt, en svensk folksägen i historisk belysning
(»Nordisk Tidskrift», 1893), m. m.
Gift 1878 med Hilda Edin.
Byström, Johan Niklas, bildhuggare. Född d. 18 dec. 1783
i Filipstad, där fadern var rådman och handlande.
Enligt den lefnadsplan fadern för sin son, skulle denne biträda
vid bergslagshandeln i Filipstad och en gång, när fadern fölle ifrån,
öfvertaga affärerna. Den unge B., redan medveten om sin kallelse,
fogade sig i detta beslut och skötte innerligt sina åligganden som
handelsexpedit till sitt tjugonde år, då faderns frånfälle och ett
obetydligt fädernearf gåfvo vingar åt hans hemligt närda önskningar
och han skyndade till Stockholm, för att under Sergels och Masreliers
ledning ägna sig åt bildhuggarekonsten. År 1809 erhöll han stora
priset i Fria konsternas akademi, förenadt med ett resestipendium,
som satte honom i tillfälle att företaga en studieresa till Rom.
Denna konsternas hufvudstad blef sedan hans andra hem, från hvilket
han endast då och då gjorde några längre eller kortare besök i
fäderneslandet. Under sin vistelse i Stockholm 1816 utnämndes B.
till v. professor vid konstakademien, men återvände redan s. å. till
Rom. Det konstverk hvarmed B. egentligen först väckte uppseende var
hans flere gånger reproducerade staty Den liggande bacchantinnan,
ett arbete om hvilket Sergel yttrade, att det bebådade en konstnär,
som en dag skulle öfverträffa sin mästare. I detta, liksom i hans
senare arbeten, framträder hans mästerskap i synnerhet i
framställningen af sinnlig yppighet och graciös formskönhet.
Hans kvinno- och barnfigurer äro synnerligen framstående. Den manliga
kraften var däremot icke hans sak.
Byström hade sina förebilder i antiken och begagnade sig af
lifvet endast för att finna motiv, men icke till deras framställande.
Med en produktivitet nästan utan like lämnade B. under sitt nära
fyrtioåriga konstnärslif en mängd basreliefer, byster, statyer,
af hvilka de förnämsta äro: Ariadne, Venus och Amor, Juno med
Hercules, Danserskan, Flicka med dufvor (oskulden),
Hebe, Euterpe, Here, Hygiæa, de tre kolossala statyerna
Carl X, XI och XII, Linnés byst i Botaniska trädgårdens
orangeribyggnad i Uppsala, Altarfonden i Linköpings domkyrka,
Bellmans byst på Stockholms Djurgård, o. s. v.
Under sitt långvariga vistande i Italien hade han
efterhand liksom växt fast vid södern. När han
därför 1838 beslöt att på allvar nedsätta sig i
fäderneslandet, ville han taga med sig ett stycke
af Italien och uppförde på en höjd på Djurgården
sin bekanta villa af carrara-marmor. Enligt en
uppgift lär B. dock ha uppfört denna villa, 1839–44,
på beställning af Carl XIV Johan, ehuru han efter
konungens död såg sig nödsakad att själf behålla villan,
som kostat 180,000 kr. De ljusa salarna pryddes med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
