Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl X Gustaf - Carl XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl XI, konung. Född i Stockholm d. 24
nov. 1655; den föregåendes enda barn med sin
gemål. Då Carl såsom sjuttonårig
yngling d. 18 dec. 1672 själf
tog regeringstömmarna i sin hand,
fann han för sig ett utblottadt rike,
ett förstördt statsverk och okloka
allianser. Sverige rycktes nämligen
med i den strid, som började
1672 med Ludvig XIV:s
anfall på Holland, i det att en svensk här i slutet
af 1674 ryckte in i Brandenburg och blef slagen
vid Fehrbellin. Kejsaren, Tyska riket, Holland
och Danmark blefvo nu Sveriges fiender. Under
dessa krig, som slötos nästan utan någon förlust
af länder, utvecklades den unge konungens naturliga
gåfvor: mod, ihärdighet, själfrådighet och
ett godt förstånd. Men dessa voro förenade
med alltför ringa kunskaper. Efter vunnen fred,
1679, begagnade han sig af rådets och ständernas
inbördes oenighet att taga hela regeringsmakten
i sin hand och lät de senare själfva
påminna om reduktionen och lägga dess närmare
villkor i konungens egen hand. Han
lät ständerna besluta om förmyndarnas ställande
till ansvar. Riksrådet fick ej mycket att säga
hvarken i regeringen – där besluten fattades af
konungen i en konselj, hvilken förändrades efter
de olika ärendenas beskaffenhet – eller rörande
förvaltningen i kollegierna. Konungens omedelbara
ledning gjorde öfverallt sig gällande. Själf
förklarades konungen endast inför Gud ansvarig
för sina gärningar. Han nyttjade sin envåldsmakt
och de genom reduktionen förvärfvade tillgångarna
till att återställa rikets finanser och
ordna statsverket, att öka och reorganisera krigsmakten,
som fick en fastare form genom indelningsverket,
att grunda rikets sjömakt, anlägga
en ny och lämplig krigshamn vid Karlskrona,
att fortsätta och delvis fullborda lagarnas omarbetning
samt nyskapa och omdana statens ämbetsverk.
Lunds högskola återupprättades 1682.
Den svenska kyrkan erhöll fast ordning, och
kyrkolagen af 1686 kom till stånd. Viktigast
för tiden var den stora ordning och verksamhet,
som konungen genom sträng tillsyn och eget
föredöme visste framkalla i alla riktningar i statslifvet.
Han grundlade ett mäktigt ämbetsmannavälde
i det krossade adelsväldets ställe.
Få äro de konungar, af hvilka vårt fädernesland
fått emottaga så många, stora och framgent verkande
välgärningar. Han har därvid kunnat
misstaga sig om medlen, och man finner att han
stundom så har gjort, men man ser ock, att äfven
under dessa förvillelser Sveriges makt och
lycka var det mål till hvilket han syftade.
Tarflig och sparsam i sitt enskilda lefnadssätt,
förstod Carl att, när så behöfdes, på ett värdigt
sätt representera kungligheten. Helst vistades
han på sitt Kungsör, där jakt, öfverdådiga ridter
och mönstringar utgjorde hans käraste sysselsättningar.
Han var smärt till växten och hade
ett behagligt yttre: små lifliga ögon, rosiga kinder
och ett vackert hår. En tätt åtsittande blå
rock, ett par stora ryttarestöflar och ett bredt
slagsvärd vid sidan var hans vanliga enkla dräkt.
De sista åren led han af en inre smärtsam sjukdom,
som, med oupphörligt stegrade plågor, lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
