Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XV - Carl (Oscar Carl Vilhelm) - Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronprinsen, sedermera konung Oscar I och hans
gemål Josefina Maximiliana Eugenia, prinsessa
af Leuchtenberg.
Carl, som 1843 och 1845
åhörde akademiska föreläsningar i Uppsala samt
1844 vid Kristiania universitet, valdes 1844 efter
faderns tronbestigning till kansler för de båda
svenska universiteten och 1853 till kansler för
konstakademien. Han deltog flitigt i militära
öfningar och utnämndes d. 7 febr. 1856 till vice
konung i Norge. När Oscars I:s krafter brutits
af sjukdom, uppdrogo riksdag och storting i sept.
1857 åt Carl att föra regeringen, i hvilken egenskap
han fungerade oafbrutet till faderns död d.
8 juli 1859.
De år, han stod i spetsen för brödrarikena
Sverige–Norge, utgjorde en ärorik och
lyckosam tid för båda. De stora framsteg, de
nordiska rikena under denna tid gjorde på upplysningens,
utvecklingens och det fredliga arbetets
väg, hafva burit de vackraste frukter och fäste vid
de båda nationerna samtidens och de stora kulturfolkens
intresse och uppmärksamhet. Att härtill
hafva medverkat, att rätt förstå sin tid, att såsom
en sant konstitutionell konung känna sina folks
kraf och vist ådagalägga sin redobogenhet, då
det gällde att bryta väg för de nya idéernas makt,
däruti, liksom i hans ärliga trohet i allt, där
det gällde hans undersåtars lycka och väl, inlade
Carl XV stor förtjänst. Den viktigaste tilldragelse,
som utmärkte hans regeringstid, införandet
af en ny representativ författning, kommer alltid
att göra hans styrelse till ett betydelsefullt skede
i vårt lands konstitutionella historia.
Ridderlig, manlig, flärdfri och öppen, ägde han någonting
i sin karaktär, som på det närmaste öfverensstämde
med den svenska folkkaraktären, och
gjorde honom till en af de mest folkkäre regenter,
som suttit på Sveriges tron.
Med öppen blick för det sköna i lifvet och naturen, var
han en varm vän af poesi och konst och idkade
båda som framstående dilettant. Hans hälsa,
som under de två sista åren af hans lefnad var
vacklande, bröts fullkomligt efter hans drottnings
död i mars 1871.
En badresa till Aachen
följande året försöktes, som det yttersta medlet.
Knappt återkommen till fädernejorden, afled han
i Malmö d. 18 sept. 1872.
Förmäld 1850 med Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa
af Nederländerna.
Han efterlämnade dottern
Lovisa förmäld med danske kronprinsen Fredrik.
Konung Carls och hans drottnings ende son,
Carl Oscar Vilhelm Fredrik, hertig af Södermanland,
född d. 14 dec. 1852, afled den 13 mars
1854.
Carl (Oscar Carl Vilhelm); den föreg. brorson
och tredje son af konung Oscar
II och hans gemål Sofia af
Nassau, föddes i Stockholm d.
27 febr. 1861.
Prinsen, som i dopet erhöll titeln hertig af
Västergötland, tillbragte höstterminen
1881 och båda terminerna
1882 vid Uppsala universitet.
1881 utnämndes han till underlöjtnant vid Lifgardet
till häst, Västgöta regemente och norska
Kavalleribrigaden samt passerade på vanligt sätt
i hast de militära graderna, tills han 1894 nådde
öfverstes värdighet vid Lifgardet till häst, 1897
blef svensk och norsk generalmajor samt 1898
svensk kavalleriinspektör. Vid flera tillfällen har
han varit tillförordnad ordf. i regeringen. Prinsen
(som efter färgen å hästgardets uniform ofta
kallats »Blå prinsen») har genom sitt hurtiga
väsen och lifliga intresse för de s. k. folkköken
förvärfvat sig stora sympatier. I förening med
sina bröder Oscar och Eugen utgaf han 1886
under titeln Våra minnen sina reseintryck från
en resa 1884–85, under hvilken han legat allvarsamt
sjuk i Konstantinopel.
Prins Carl förmäldes d. 27 aug. 1897 i Köpenhamn med
sin kusins dotter, prinsessan Ingeborg Charlotta
Carolina Fredrika Lovisa af Danmark, född d.
2 aug. 1878, dotter af kronprins Fredrik af Danmark
och hans gemål Lovisa, Carl XV:s dotter.
Fursteparet har i detta gifte två döttrar, Margaretha
och Märtha.
Carl August, tronföljare. Född på slottet
Augustenborg i Slesvig d. 9 juli
1768 och döpt med namnet Kristian
August. Föräldrar: hertig
Fredrik Kristian af Augustenborg
och prinsessan Charlotta
Amalia Vilhelmina af
Holstein-Ploen.
Den unge fursten
gick först i dansk och sedan
i österrikisk tjänst och utnämndes 1804 till befälhafvare
i söndenfjeldske Norge. Våren 1806
öfvertog han detta befäl. Genom sitt flärdfria,
folkliga väsen vann han i hög grad norrmännens
tillgifvenhet. I den »interimistiska regeringskommission»,
hvilken på grund af Englands
krig mot Danmark måste upprättas i Norge,
blef Kristian August ordf. Det kort därefter
utbrytande kriget mot Sverige var icke behagligt
i Norge, och det rådde å ömse sidor liksom en
tyst öfverenskommelse att föra det så lindrigt som
möjligt. Kristian August blef efter hand populär
äfven bland svenskarna, och den svenska befälhafvaren,
Armfelt, gjorde, prinsen ovetande, upp
planer icke blott till Gustaf IV Adolfs afsättning,
utan äfven till hertig Carls val till konung
och prinsens tronföljareskap. Detta sista blef
också verklighet på riksdagen i Stockholm 1809.
Han emottog kallelsen, dock först sedan fred var
sluten mellan Sverige och Danmark, och satte i
jan. 1810 första gången sin fot på Sveriges jord,
där han snart blef lika älskad och afhållen som
i Norge. De ljusa förhoppningar, man fäste vid
hans person, skulle dock alltför snart blifva svikna.
Våren 1810 begaf sig prinsen till Skåne för att
inspektera där sammandragna öfningsläger. Förmiddagen
d. 28 maj skildes han i Helsingborg
från sin bror, hertig Fredrik Kristian, och begaf
sig till Qvidinge hed, för att mönstra det
där förlagda Mörnerska husarregementet samt
Skånska husarregementets exercis-sqvadron. Under
det han red utefter fronten, såg man honom
plötsligt släppa tyglarna, ett ögonblick vackla i
sadeln och därpå störta till marken. Han upptogs
medvetslös och alla försök att återkalla
honom till lifvet blefvo fruktlösa. Han dog om
en stund i de omgifvandes armar. Samma dag
skref Achates von Platen, löjtnant vid Mörnerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
