Print (PDF) - On this page / på denna sida - Casström, Samuel Niklas - Castovius, Erik - Cavallin - 1. Cavallin, Severin - 2. Cavallin, Christian - Cavallius - 1. Cavallius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ingick i konungens kansli och utnämndes 1786 till kanslist därstädes. Under tiden ägnade han alla lediga stunder åt vittra arbeten och eröfrade vid tjuguett års ålder ett accessit i sällskapet Utile dulci och två år därefter ett accessit i Svenska akademien för sitt Äreminne öfver Lennart Torstensson. 1787 vann han samma akademis stora pris för ett skaldestycke, Försynen, hvilket väckte de mest storartade förhoppningar om den unge diktaren. Om än dessa sedan icke förverkligades, gjorde de emellertid författaren bemärkt af Gustaf III, som 1789 lät honom afgå som kommissionssekreterare till Varschau, där Toll då var minister, och där han kvarstannade till Polens delning 1795. Från Varschau förflyttades han som legationssekreterare till Berlin och därifrån till London, Haag och Dresden, där han slutligen blef chargé d'affaires. Återkommen till fäderneslandet utnämndes han 1808 till kommerseråd och åtta år senare till ombudsman och handhafvare af den då inrättade växelkontrollörsbefattningen. Under sitt vistande utomlands ägnade han sig åt studiet af geografien och naturalhistorien och gjorde för båda dessa vetenskaper dyrbara samlingar. Hans stora kartsamling inlöstes af staten. Sina samlingar af växter, mineralier, insekter, snäckor m. m. skänkte han till Vetenskapsakademien, hvaraf han 1812 blef medlem. 1820 blef han inspektor vid Botaniska museum. Död d. 15 dec. 1827. Ogift. Castovius, Erik, lärd. Född 1655 i Carlstorps socken i Småland. Hans far, som var pastor vid Smålands kavalleri, omkom i polska kriget, innan sonen föddes, och efterlämnade sin änka, Catharina Florenia i yttersta armod. Den unge C. undervisades af sin mor, så långt hennes insikter sträckte sig, hvarefter han vid tretton års ålder vandrade till Vexiö och blef intagen i därvarande skola. Här lifnärde han sig med det lilla han kunde förtjäna genom att passa upp sina lyckligare lottade kamrater och det obetydliga han erhöll genom den s. k. sockengången. Under sina sockenvandringar blef han händelsevis känd af kyrkoherden Dryander i Alsheda, som beredde honom möjlighet att besöka Uppsala. Här antogs han till lärare för k. rådet grefve Johan Gyllenborgs båda söner och eröfrade 1688 med stor utmärkelse lagerkransen. Men snart väntade honom nya vidrigheter. I en akademisk disputation hade han råkat skrifva »att vid lagstiftning erfordrades folkets bifall» I Carl XI:s envåldstid borde en så förmäten lära ej onäpst få spridas. En fjäskig professor skyndade att inrapportera det farliga yttrandet för konungen, som genast tillskref kansleren ett strängt bref. Nu voro framtidsutsikterna för B. åter förmörkade. Universitetet i Dorpt begärde honom dock två gånger till professor, men han hörsammade icke kallelsen. 1698 blef han akademisekreterare i Uppsala, och 1702 utnämndes han af Carl XII till moralprofessor i Uppsala, men dog ett år därefter d. 4 dec. 1703. Gift 1703 med Alethea Elisabet Ehrenhjelm. Cavallin, en utgrening af släkten Cavallius (se nedan). Namnförändringen hade sitt ursprung i den anledningen, att en af släktens medlemmar, kvartermästaren Samuel Cavallin (son af Olof Cavallius, se nedan), vid sitt inträde å den militära banan måste enligt Carl XII:s påbud bortlägga den latinska ändelsen -us. 1. Cavallin, Severin, präst, skriftställare. Född i Borrlunda socken af Malmöhus län d. 24 sept. 1820. Föräldrar: kyrkoherden Samuel Johan Cavallin och Erika Gustafva Roosval. Vid elfva års ålder inskrifven som student vid Lunds universitet, blef C. filosofie doktor 1841 och förordnades två år därefter till docent i grekiska, en befattning, som han innehade till 1858, då han utnämndes till kyrkoherde i Hvellinge och Fuglie pastorat af Lunds stift. Teol. doktor 1868. Utom med öfversättningar af utmärkta teologiska författare har C. riktat vår litteratur med några historisk-biografiska arbeten af värde, såsom: Lunds stifts Herdaminne, efter mestadels otryckta källor bearbetadt (5 delar, 1854--58); Lunds universitets matrikel 1846; Nils Lovén, minnesord 1863 o. s. v. Död i Hvellinge d. 30 maj 1886. Gift 1859 med Emilia Gustafva Vilhelmina Gleerup. 2. Cavallin, Christian, universitetslärare, lexiograf; den föreg. broder. Född i Borrlunda socken af Malmöhus län d. 3 sept. 1831, blef C. student i Lund 1847, fil. d:r (ultimus) 1853, docent i romersk vältalighet och poesi 1857, adjunkt i ämnet 1864 och professor i grekiska 1875. C. var en framstående latinsk filolog. 1873 utkom hans Latinskt lexikon, 1875--76 Svensk-latinsk ordbok, båda mycket använda vid undervisningen vid våra läroverk. 1885 utgaf han en ny, förkortad bearbetning af Latinskt skollexikon. Dessa arbeten bära vittne om hans djupa kännedom af latinet och den romerska litteraturen. Men han var äfven mycket skicklig i grekiska, såsom synes af hans Grekisk syntax 1879 och 1887, hans Euripides' Iphigenia i Tauri 1883 m. m. Led. af Vet.-akad. En del af hans mindre skrifter samlades och utgåfvos efter hans död, som inträffade d. 10 okt. 1890. Gift 1864 med Alma Betty Maria Isberg. Cavallius, en gammal smålandssläkt, härstammande från gården Håldala i V. Torsås socken, efter hvilken födelsegård en af de äldre släktmedlemmarna, rektorn i Växiö Magnus Olai, antog namnet Cavallius (af lat. cava och vallis). Genom namnets förändring till Cavallin, Cavalli och Hyltén-Cavallius ha nya släkter uppkommit. 1. Cavallius, Olof, biskop. Född i Torsås socken i Småland d. 30 nov. 1648. Föräldrar: befallningsmannen Erngisle Oluffsson i Mörhult och Kirstin Jonsdotter. Olof Erngisleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
