Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chemnitz, Bogislaus Philipp von - Chenon, Paschilius Dionysius - 1. Chesnecopherus, Nils - 2. Chesnecopherus, Johannes - 1. Chiewitz, Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chemnitius</i> och Margareta Cameraria.
Efter någon tids vistelse vid universiteten i Rostock och
Jena, hvarunder han hufvudsakligen sysselsatte
sig med historia och rättsvetenskap, ingick C.
först i holländsk och sedan i svensk tjänst och
deltog som »befälhafvare» i trettioåriga kriget
från 1630 till 1639. Härunder fäste han genom
en broschyr, Senatus deorum, skildrande Tysklands
sorgliga tillstånd, vid sig Axel Oxenstiernas uppmärksamhet.
1640 utgaf han under det antagna
namnet »Hippolithus a Lapide» sitt mot österrikiska
kejsarhuset riktade arbete: De ratione status in
imperio nostro romano-germanico, som inspirerades
af Oxenstierna och hvari förf. sökte bevisa,
att högsta myndigheten i tyska riket tillhörde icke
kejsaren utan riksdagen. Han erhöll nu i uppdrag
att skrifva den nya svenska krigshistoria,
som under titel Geschichte des Schwedischen
in Deutschland geführten Kriegs aus glaubwürdigen
und mehrentheils Originalacten, Documenten
und Relationen, utkom med två delar
under C:s lifstid. Vid slottsbranden i Stockholm
1697 förlorades en stor del af manuskriptet.
Resten, 1:a boken af 3:e delen och 4:e delen, utgafs
1855–59 på statens bekostnad. Befullmäktigad
som drottningens historiograf 1644, upphöjdes
han fyra år därefter i adligt stånd under
namn af von Chemnitz och erhöll 1675 titel af
hofråd. Död d. 17 maj 1678.
Gift med Margareta Ahlborn.
Chenon, Paschilius Dionysius, bergsman. Född
i Frankrike af en adlig ätt, som förde tvenne
blå dufvor i vapnet.
För religionsförföljelser
tvungen att lämna sitt fädernesland, inflyttade
C. mot slutet af 1500-talet till Sverige, där han
nedsatte sig i Västmanland. I betraktande af
det ofullkomliga sätt, på hvilket järnhandteringen
i Sverige bedrefs af brist på skickliga arbetare,
erbjöd han sig att anskaffa sådana från
Flandern, och undfick af Carl IX ett pass, dateradt
Nyköping i juli 1600, hvarmed han begaf
sig utomlands och lyckades med många äfventyr
och faror anskaffa en mängd grufarbetare och
smeder. Vid en ny resa, företagen sju år därefter,
medförde han åter en hop smideskunniga
landsmän, hvilka under namn af valloner sedan
spridde sig till åtskilliga delar af riket. Själf
uppgifves han ha afböjt den förläning af Kroppa
(nuvarande Storfors) kronobruk, som Gustaf Adolf
tillärnat honom för hans förtjänster, och dog i
fattigdom i Filipstad 1620.
Gift med en flicka från Värmland Johanna Persdotter.
1. Chesnecopherus, Nils, lärd. Född 1574 i
Ekeby i Kumla socken i Nerike, där fadern Laurentius
Nicolai, gift med Ingrid Olofsdotter, var
kyrkoherde. (Namnet troligen en latinisering af
födelseorten.)
Filosofie magister i Marburg 1593,
utnämndes C. kort därefter till professor vid
samma akademi och utgaf i denna egenskap flera
akademiska disputationer i matematik. Vid en
af dessa, som ventilerades i jan. 1600, fungerade
den regerande landtgrefven af Hessen Moritz
själf såsom preses och lyckönskade vid aktens
slut med några latinska verser den berömde författaren.
Samma år promoverad juris utriusque
doktor, fick han kort därefter af kejsar Rudolf II
mottaga diplom som tysk-romersk adelsman, och
återvände till Sverige 1602. Här lyckades C.
snart vinna Carls IX:s stora ynnest, bland
annat för en afhandling, kallad: Skäl och Orsaker,
hvarför Sveriges Rikes Ständer afsagt
K. Sigismund Sveriges krona, som särdeles
behagade Carl, hvilken därför utnämnde C.
till sin hofkanslär. C. användes sedan som sändebud,
dels till Ryssland och Danmark, dels till
Mecklenburg och andra tyska hof, och begagnades
af Gustaf Adolf som underhandlare mellan honom
och änkedrottningen, vid konungens tilltänkta
förmälning med Ebba Brahe. I den vid kröningsriksdagen
1617 uppkomna tvisten mellan
konungen å ena sidan samt änkedrottningen och
hertigarna å den andra, rörande frågan, huruvida
adeln i hertigdömena skulle göra rusttjänsten
omedelbart under konungen och kronan eller
under hertigarna, antog sig C. de senares sak
och författade en skrift, som innehöll: Skäl och
bevis, att Arffurstarne äga rättighet att befalla
Ridd. och Adeln inom sina Furstendömen, att
rida under deras banér, hvilken afhandling blef
så illa upptagen af konungen, att författaren
kastades i fängelse, hvarur han endast på änkedrottningens
enträgna förböner blef frigifven.
Död d. 15 april 1622.
Gift 1: med Agneta Lonicera och 2: med Märtha Ankar. C. fick
af Carl IX adliga privilegier. Hans barn adlades
med namnet Liljeram, men togo aldrig introduktion.
2. Chesnecopherus, Johannes, läkare, Sveriges
första botaniska författare. Född i Ekeby
1581; den föregåendes broder.
Sedan han, efter studier i Rostock, Marburg, Padua och
Basel, på sistnämnda plats promoverats till med.
doktor, blef han vid hemkomsten 1611 läkare
vid hofvet. Han utgaf då en bok om, huru de
böra förhålla sig, som skola företaga någon resa,
för att icke falla i svåra och häftiga sjukdomar
och utnämndes 1613 till professor i medicin och
fysik vid Uppsala universitet. Fysik var då
liktydigt med en del filosofi samt botaniken,
zoologien, kemien och mineralogien jämte delar af
astronomien. C. ägnade sig hufvudsakligen åt
»fysiken», så att af hans nära femtio disputationer
blott en är af medicinskt innehåll. Skriften
De plantis, 1621, är det första botaniska
arbete, som tryckts i Sverige och sålunda af
stort intresse. 1628–29 förestod C. också den
filosofiska professuren. C. afled i stor fattigdom
den 31 jan. 1635.
Gift 1: med Ursula von Pellken och 2: med Katarina Katther.
1. Chiewitz, Elis, tecknare och målare. Född
i Stockholm den 13 maj 1784. Föräldrar:
kammarmusikus Paul Chiewitz Johanson och
Charlotta Bergenfelt.
C. studerade vid konstakademien
och har utgifvit flera illustrationsverk,
såsom Svenska teatergalleriet, 24 kol. etsningar
med text 1826; Ett år i Stockholm, ett häfte
1837; Galleri till Fredmans epistlar och sånger
samt Scener ur Fredmans epistlar och sånger,
12 blad 1827–28, de båda senare till större
delen graverade af Ruckman. C:s arbeten ha
sitt intresse hufvudsakligen för ämnenas skull.
Död på Åland 1839.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
